Längtan efter att komma hem

Min förälskelse i Grekland finns alltid där och jag påminns konstant om den. Men vissa tider på året blir längtan efter Grekland och längtan efter min dröm starkare. Som den här tiden på året. Januari, februari och mars. Tre månader som i mina ögon är hemska… Det är kalla, mörka och så är det långt kvar till sommaren. Det är tre månader som brukar kännas som en hel evighet. Det är väl mörkret som är det jobbigaste, avsaknaden av solens varma strålar mot ens hud. D-vitamin ruset som man vill känna i sin kropp. Värmen som tinar upp minsta lilla del av kroppen och man fylls av värme och energi. När värmen börjar hitta tillbaka till oss i Norden och när dagarna blir allt längre och ljusare så är det som om alla människor börjar vakna till liv och kikar ut ur sitt lilla ide. Man får en helt annan energi att göra saker och man börjar umgås utomhus. Restaurangserveringarna fylls på med människor som vill njuta av solen och man blir mer spontan under sommaren, jag undrar hur det kommer sig? Är det kanske så att det helt enkelt är lättare att leva i ett varmt klimat?

Jag har en grekisk själ instängd i en svensk kropp. Längtan efter min själs hemland på jorden blir ibland enorm, nästan jobbigt. Jag försöker sysselsätta mig med att plugga grekiska, lyssna på grekisk radio, måla mina stolar blå, laga grekisk mat, skriva om Grekland, ja jag gör mycket för att försöka håller ner den enorma längtan. Men ibland hjälper inte ens det. Det är som att ständigt längta hem. Under mina senaste år har jag bara kunnat åka till Grekland under 2 veckor på ett år, på grund av jobb och ekonomin. Det innebär att under resterande 50 veckor har jag hemlängtan… Jag älskar massa människor runt omkring mig i Sverige som jag inte kan vara utan, så är det. Men min själs längtan efter att komma hem kommer ändå alltid finnas där, så är det.

En tanke som slagit mig är, vad skillnaden är på att tänka mycket på framtiden, som inte anses bra för mindfulness där man alltid ska leva i nuet, och att ha drömmar? Jag längtar och ägnar mycket tid åt mina drömmar, är det då fel? Är det att inte leva i nuet? Eller kan man göra både och? Både leva i nuet att ta vara på dagen och ha drömmar om framtiden? Jag tror, eller snarare, hoppas det sistnämnda …  Min dröm om att komma hem till Grekland har funnits hos mig sedan jag var 13 år gammal. Det är mer än tio år sedan. Någon skrattade en gång och trodde det var en ”grej” jag hade för en stund, att hela den där Greklands”grejen” som jag hade, snart skulle gå över. Men jag visste hela tiden som 13 år gammal, att en sådan här stark kärlek och dröm kan inte gå över. Den kan bara bli starkare för varje dag, precis som den också blivit. Jag har lärt mig väldigt mycket på dessa tio år, både roliga och tråkiga händelser och upplevelser som har kastat omkull mig, berikat mig, som har fått mig att växa och att utvecklats som människa. Mycket har hänt, men min dröm och längtan efter att komma hem växer sig bara starkare för var dag.

Idag delar jag med mig av en skön, avslappnande, instrumental grekisk sång som jag brukar lyssna på och när jag skriver och vill inspireras. Den finns även på Spotify för er som gillar den.

/Ελενη