Monthly Archives: maj 2016

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 15

DEL 15

Dagboksanteckningar från tisdag 29/11-2011 – Hus i Grekland

Ännu en dag med hårt jobb. Ännu en underbar dag i Grekland!

Grekland är väldigt avlångt. Det är långt mellan norr och syd. Det har jag insett nu när jag bränt näsan när jag jobbat. När jag åkte från Sverige snöade det i norra Grekland. Inte trodde jag att jag skulle behöva ha solkräm med mig till Grekland på vintern, men oja!

De där lunch-tiderna i hagen är nu över, för vi har bytt olivlund nu efter de första trehundra träden är skördade och klara. Men visst är det komiskt att jag råkade träffa en höna i huvudet med en äggula häromdagen? Jag gillar inte äggulan så mycket i det kokta ägget, så jag slängde iväg det i hagen och råkade alltså träffa en höna rakt i huvudet! Det blev nästan kannibalism när den sedan åt upp äggulan.

Jag pratade med Adonia om vad det kostar att bygga hus i Grekland och tro mig, att köpa en tomt nära vattnet i byn med avlopp och elektricitet, det är inte gratis! Dock är jag intresserad (i framtiden) av en mark lite högre upp i bergen med havsutsikt, där jag kan bygga ett hus bland olivträden, ha mina getter, min åsna och mina fruktträd. Något som är lite konstigt, är att du kan köpa en mark uppe bland bergen, men den måste vara minst 4000 m2 för att du ska få tillstånd att bygga ett hus. Har du mindre än 4000 får du icke bygga ett hus. En tomt bland bergen med havsutsikt i Koroni med avlopp, vatten och elektricitet som ligger på ca 4000 m2 kostar cirka 40 000 €, vilket betyder cirka 369 000 kronor. Jag vet inte, det tycker jag låter billigt trots allt.

P1030586P1030588P1030592P1030595P1030601P1030611P1030618P1030623

P1030621

Lunchrast

P1030619

Dessa goda ”bröd” älskar jag! Bara lite honung på, mums!

Categories: Resa | Etiketter: , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 14

DEL 14

Dagboksanteckningar från söndag 27/11-2011 – Första advent

Idag har vi ätit middag hos den svenska familjen. De hade ett underbart hus, som var så fint och med en otrolig utsikt! Fick svenska kåldolmar till lunch med potatis och vitlök i ugnen och lingonsylt till det hela. Supergott var det! Jag tror att vi blev gladast över de varma lussekatterna vi fick med oss hem idag. Vi lovade att bjuda Adonia och Pandelis och förklara vad det är och vad advent är. Måste säga att det känns konstigt att sitta på terrassen i t-shirt när solen steker från den klarblå himlen, havet ligger alldeles blått och vackert intill, när det är första advent. Hemma väntas stormen Berit har jag hört, det känns konstigt när jag sitter här och äter mat i det varma solskenet. Kommer bli en stor omställning att komma hem till jul och vinter.

Lite snabb-fakta om Advent (bara så vi vet vad advent innebär när vi ska förklara för greker).

Advent kommer av latinets adventus (Domini) som betyder (Herrens) ankomst. Advent är den inledande perioden i det västerländska kyrkoåret.

Sina historiska rötter har adventsfirandet i julfastan, en fastperiod som speglade påskfastan och i likhet med denna var 40 dagar lång och därmed omfattade sex söndagar. Denna spegling av påskfastan lever kvar i att Jesu intåg i Jerusalem utgör predikounderlag såväl den första söndagen i advent som på Palmsöndagen. Traditionellt i kyrkan är advent alltså en tid av fasta, förberedelse och väntan inför firandet av Jesu födelse vid jul. Under 1000-talet  fick julfastan benämningen ”advent” och tiden sattes till fyra veckor.

Trevlig första advent från Grekland!

P1030564P1030569P1030571

P1030570

Middag hos Anette och Kurt

P1030573

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 13

DEL 13

Dagboksanteckningar från fredag 25/11-2011 – Gymmet släng dig i väggen, go olivplockning!

Tre dagar med hårt arbete. Vi har burit grenar upp och ner för backar och flyttat en hel hög med tegelpannor, där det gömde sig massa mysiga små söta saker under … Men det är i alla fall träning, man får se det positiva i det. Jag gillar när vi får gå och hämta getterna. Jag gillar getterna och fåren mer än alla andra djur där. De andra är bara jobbiga. Som när man ska äta mat, mysig picknick under olivträden. Visst låter det underbart? Det är inte lika underbart… Två små envisa grisar som bara SKA ha vår mat. De är ganska irriterande, problemet är att alla djuren har blivit för tama så de blir liksom inte rädda när man skriker eller viftar åt dem längre. De bara står där och glor. De där grisarna kan man jaga i cirklar runt maten, de försvinner ändå inte. Sen är det de där 30 hönorna som springer runt och flaxar överallt. Biter mig gör de också. Men värst idag var de där kalkonerna. Förutom att de faktiskt är väldigt fula, om man får säga så, så har de läskiga fötter och kolsvarta läskiga ögon. De är också fruktansvärt störande, de attackerade min apelsin och försökte ta den ur handen på mig. Fem gånger! Och den ena gången var det väldigt nära. Jag ser hur den får syn på min apelsin och börjar springa mot den och böjer bak huvudet för att få kraft till att attackera. När jag sitter så är de ändå högre än mig och jag skulle inte vilja ha mina fingrar i dess näbb. Faktiskt inte.

Getterna är mer min grej, de är ganska smarta faktiskt och de försöker inte ta min mat åtminstone. Lugna och fina djur, dock luktar vårat hus ganska mycket get nu. Vi har blivit riktiga bönder nu, jag och Sandra.

P1030538P1030545P1030546

P1030594

Glada getter

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 12

DEL 12

Dagboksanteckningar från onsdag 23/11-2011 – Lunchat i hönsgård och Maya avslöjad.

Jag är helt slut. Helt utmattad. Vilken dag. Jag har slitet som ett djur från att solen gått upp tills den gått ner. Nästan i alla fall. Inte hann vi med någon ordentlig frukost heller, vid tjugo över åtta bar det av.

Dagen har bestått av att släpa grenar hit, släpa grenar dit, släpa grenar tillbaka och släpa grenar tillbaka åter igen. Jag kände i slutet hur jag ville krypa på alla fyra upp för den där backen med allt grus och stenar.

Förutom att bära grenar idag så har vi också jobbat med maskinen som slår av alla oliver. Det var nästan lyxigt när man fick stå still där ett tag och bara slänga på grenar. Men som ni ser på min rubrik så har vi lunchat i en hönsgård. Olivlunden fungerar även som en stor höns-/gris-/kalkon-/get-/fårgård. Ni kan tänka er hur kul det är att sitta och äta lunch där, med två nyfikna grisar som gärna vill äta upp din mat, så du måste hålla all mat i händerna, inte ställa ner det framför dig. Eller med 15 hönor som springer runt och flaxar och skriker över maten. Eller stora kalkoner, som jag tycker är lite läskiga när de blir så där närgångna och stirrar på mig med sina kolsvarta ögon. Getterna och fåren var dock inte i hagen just vid lunch-tid så det var ganska skönt. Två djurarter mindre. Men det var en speciell upplevelse och jag kan säga att jag betedde mig inte som en ”bondtjej”, nej när hönorna flaxade över min mat kunde jag inte låta bli att släppa ut ett litet panikskrik, vilket Adonia och Pandelis tyckte var väldigt underhållande …

Äntligen sitter vi i jeepen hem, som inte verkar ha några stötdämpare (tur att det är högt i tak som Sandra sa, för när vi flyger upp så slår vi i alla fall inte i taket). Vägen är redan illa med en ganska ny pickup, tänk dig då en gammal tysk jeep utan stötdämpare. Man skulle nästan behöva ett sådant där säkerhetsbälte som Balder på Liseberg har, så man inte åker ur stolen, alltså UPP ur stolen.

Som ni säkert vet så har jag och Sandra fått en ny kompis här. En liten svart-vit katt, hon har till och med ett namn, Maya. Vi har dock varit väldigt diskreta med att visa vår vänskap till katten inför Adonia och hennes son Pandelis. I och med att vi råkat få in en vana att mata henne, till och med köpt kattmat till henne (lyxigt, jag vet! Hon skulle säkert nöjt sig med de där fiskhuvudena) så har Maya kommit tillbaka till oss och vi tre har blivit ganska tighta om man säger så. Men det är ju det där med att vissa greker inte riktigt gillar när man matar hemlösa katter utanför folks hus, så att de sedan går runt och dräller där. Så vi har liksom petat hennes matskål lite diskret runt hörnet på huset. Och inte trodde vi att någon skulle lägga märke till att Maya började övernatta utanför våran dörr, eller i Adonias rabatt, eller väntade utanför vår dörr på oss dygnet runt. Vi trodde i vilket fall inte att någon hade lagt märke till vår nya kompis. Vi hade ju ändå gjort det mesta för att hålla vår vänskap lite hemlig. Men när vi sitter helt överkörda, utpumpade på energi och hungriga som galningar i bilen på väg hem, som hoppar upp och ner en halvmeter ovanför marken, så kommer det liksom en extra kick energi. Den där sista kicken. När du är så trött och flummig och allt är roligt. Så blev det. Såklart tappar vi redan kontrollen i bilen och vi kan inte sluta skratta åt något helt obefintligt egentligen. Men som grädden på moset, när vi svänger in på infarten så ligger Maya utanför våran dörr och väntar. Inte alls tydligt att vi gett henne mat eller så?! Hon ligger dryga 2 cm i från dörröppningen. Vi är så avslöjade! Och då säger Pandelis glatt: ”Look, your cat!” Och jag och Sandra kan inte stoppa det men vi bryter ut i ytterligare ett hejdlöst gapskratt. Jag säger fort: ”Yes, she likes us!” Och Sandra frågar snabbt Adonia som sitter i framsätet: ”Do you like cats?”. Adonia ler och svarar ”Of course I like cats.” Puuh, jag och Sandra kollar lättat på varandra. Vi skrattar fortfarande när vi går ut bilen och Adonia frågar: ”What’s the name of the cat?” Sandra svarar snabbt och stolt ”Maya!” Och då bryter både Adonia och Pandelis ut i gapskratt. Jag kan inte avgöra om de tycker att det var så fruktansvärt roligt namn eller kanske är det att namnet betyder bakpulver på grekiska. Eller så kanske de bara tyckte det var så oerhört roligt att katten hade ett namn överhuvudtaget. Aja, vår lilla Maya blev glad när hon serverades mjölk och kattmat och nu behövde vi inte längre dölja vår vänskap inför någon.

P1030476

Maskinen som man drar grenarna över, så att oliverna åker av

P1030467

100_5665

Adonia och Pandelis

P1030502P1030517P1030483P1030498100_5676P1030504

P1030514

Maya sitter på ”sin” matta utanför vår dörr och väntar

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , , | Lämna en kommentar

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: