Resa

Naturligt solskydd – mina favoriter!

Det är viktigt att skydda sig mot solen och när du gör det så är också viktigt att du väljer rätt solskydd! Tänk på att välja ett solskydd som bara innehåller naturliga ingredienser, utan tillsatta syntetiska ämnen som kan skada din kropp. De flesta naturliga och ekologiska solskydd har ett fysikaliskt UV-filter, nämligen titandioxid. Det är en naturlig mineral som stannar ovanpå huden och reflekterar bort UV-strålarna. Titandioxid är det ämne som fortsatt rekommenderas av hudläkare att användas i solkrämer, och det kan också användas till barn. Det innebär att den inte innehåller några kemiska filter, som i många konventionella produkter. Kemiska UV-filter tränger in i kroppen och har återfunnits i lever och bröstmjölk, dessutom skadar många av dem huden. Här kommer mina favoriter att använda i sommar! Glöm inte att smörja in kroppen ofta om du är i solen!

Protecting Lotion Outdoor från Maria Åkerberg är en anti-age lotion som kan användas både till ansikte och kropp. Den är också perfekt att använda som primer, innan du applicerar din makeup. Ska man ligga en hel dag på stranden skulle jag dock rekommendera en högre solskyddsfaktor, men den är perfekt och väldigt härlig som en solskyddskräm för ansiktet i vardagen.

After Sun Lotion från Maria Åkerberg är en fantastisk produkt att använda efter att du solat, till både ansikte och kropp! Inte nog med att den doftar friskt och ljuvligt av citrus, som för tankarna till Medelhavet, den är dessutom svalkande och återfuktande att smörja in solexponerad hud med. Innehållet av Aloe Vera, Havtorn och citrongräs samverkar för att förlänga solbrännan. Just nu har Maria Åkerberg en fantastisk deal, där du får båda dessa produkter i en fin påse med ca 150 kr rabatt!

 

 

 

Naked Lips Lip Balm finns i solskyddsfaktor 15 och 30. Istället för konventionella läppbalsam som ofta innehåller mineraloljor, så innehåller Naked Lips enbart naturliga ingredienser som bivax och oljor som ger näring och mjukgör. SPF_30

Loveas High Protection moisturizing spray SPF30, är ett bra alternativ för oss vuxna som vill ha en högre solskyddsfaktor, som består av 100% naturliga ingredienser. Den doftar härligt exotiskt av Monoï som utvinns av blomman Tahiti Gardenia. Du hittar denna produkt på Bodystore. Klicka här för att komma till produkten. Detta är en annons för Bodystore.Lovea-screen-care-spf-30

Eco Cosmetics Sunmilk finns i SPF 20, 30, 50 och kan användas till både ansikte och kropp. Denna solkräm är tunn och går lätt in i huden. Den är fri från alkohol och har en mild doft (de eteriska oljor som finns i är icke allergena) och därför passar den dig med känslig hy och även lämplig för barn.

 

 

Eco Cosmetics Baby & Kids Neutral solkräm SPF 50+ är en oparfymerad och naturlig solkräm som är framtagen för små och stora barn.

eco-cosmetics-baby-och-kids-solkram-spf-50-plus-neutral-0

 

Biosolis Melt-in Cream SPF 30 van priset för bästa solprodukt i Organic Beauty Awards 2017. Denna produkt smälter in i huden som ett smör, är 100% naturlig och passar alla hudtyper.

nominerad-basta-solprodukt-biosolis-1000x1000

 

Jag har personligen en favoritbutik, som heter Grön Skönhet och ligger i härliga Varberg. Personalen är jätte trevlig och hjälpsam! Bor man inte i närheten kan man alltid handla i deras e-handel. Man blir alltid lika glad när man öppnar paketet från dem med personliga hälsningar och någon liten present eller chokladbit i. De har ett stort utbud av ekologiska och naturliga produkter och dessutom gratis frakt! Jag brukar köpa de mesta av mina produkter där, klicka här för att komma till deras webbshop.

Sola försiktigt!

/Eleni

 

 

Annonser
Categories: Resa, Skönhet | Etiketter: , , , , , | Lämna en kommentar

Perfekt strand-handduk för sommarens alla resor!

Jag blev så glad när jag hittade denna fina handduk på Lagerhaus! Den är perfekt att ha med till stranden i sommar! Den är stor och kan användas som handduk eller som picknick-filt, om man vill det. En annan fördel är att den är tunn vilket gör att den torkar snabbt i solen och tar liten plats (och lite vikt) i resväskan! Dessutom är den tillverkad av 100% ekologisk bomull vilket är ett stort plus! Den finns i flera fina färger! Men självklart blev det en Greklands-blå till mig 😉

Kolla in dessa här !

Categories: Resa | Etiketter: , , , , , | 2 kommentarer

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 11

DEL 11

Dagboksanteckningar från tisdag 22/11-2011 – Under solens strålar

Arbetsmyror som vi är så ställde vi klockan på åtta bara för att ta reda på om vi skulle jobba idag. Vi knackade trötta på i mjukisbyxor och t-shirt, men fick order om att det inte blev jobb innan klockan tio i alla fall. Vi gick och la oss igen en liten stund och sedan blev det frukost. Vid tio tiden fick vi reda på att Pandelis skulle jobba på ett hus idag och inte hade tid till att plocka oliver. Så vi fick ännu en ledig dag. Vi traskade ner till byn och handlade mat. Sedan köpte vi kött av kötthandlaren och gick till bageriet och köpte nybakat bröd och en chokladcroissant. Vi kikade lite i bokaffären och förvånades av att hitta Camilla Lackbergs, som hon heter här, roman på grekiska. Inte visste jag att hon var så internationell. Vi kikade i lite andra butiker som hade lokala matvaror, så som honung, te, olja, oliver och torkade tomater. Sedan bar det upp för alla trappstegen för att komma upp till gatan där vi bor. Sedan njöt vi av nybakat bröd och croissant i solen på vår terrass.

Senare blev det en härlig och ganska lång promenad med Adonia ner till stranden och tillbaka. Det är verkligen vackert vid havet. Långa sandstränder, helt tomma. Allt man hör är bruset från de stora vågorna när de slår in på stranden och fågelkvitter och det är så fridfullt. Det är verkligen ett bra ställe att rensa tankarna på, som Adonia sa …

På vägen hem plockade vi färska apelsiner direkt från träden och plockade vindruvsklasar som hängde i solen. Både apelsinerna och vindruvorna var underbart söta och goda. Det är så fascinerande för mig att få plocka apelsiner direkt från träden och äta. Det finns inte i mitt svenska liv.

Jag älskar solen. Jag avgudar den. Den gör hela världen så vacker. Den ger så mycket färg åt allt. Den ger liv. Den lyser upp när det är mörkt. När det är mörkt hos mig eller när världen känns mörk. Den värmer mig när ingen annan gör det. Jag känner mig aldrig ensam under solens strålar. Jag är en sann soldyrkare.

100_5622P1030413P1030414P1030420P1030425P1030433P1030448P1030450P1030453P1030462P1030457

Fortsättning följer …

Categories: Grekland, Resa, Resa | Etiketter: , , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 5

DEL 5

Dagboksanteckningar – tisdag 15/11-2011 – Ankommen till Koroni.

Bakom mig lämnade jag kalla Larissa. Hamnade i Aten efter en lång tågresa, mötte upp Sandra på flygplatsen, drack Cosmopolitan på en måndagskväll på en bar i Aten med Sandra och några kompisar, sedan blev det pizza och kortspel hela natten. Fem personer hopträngda i en liten lägenhet. Cirka 3 timmars sömn och sedan iväg för att hinna med bussen till Koroni. Det var en trött och grinig Elin som stackars Sandra fick stå ut med, men efter frukost i magen och lite sömn på bussen så kändes allt bättre.

Lämnade det höstlika Aten med dess gula löv och duggregn, ju mer söder ut vi kom, desto grönare blev naturen. Bougavillan och andra vackra blommor blommar för fullt. Palmer klär gatan och apelsinträden bär frukt. Grönt gräs, gröna träd, liv. Inget gult, inget brunt, inget dött.
Vi snirklar oss ner med bussen längs de branta bergskanterna när en otrolig utsikt uppenbarar sig. En bädd av grönt silver breder ut sig i dalen mellan de massiva bergen. Tusentals olivträd skimrar i solen, det är då jag vet att nu är vi här. Kalamata – olivernas stad.
Vi kör med bussen på smala kringliga små gator genom små byar. Gatan kantas av vita stenhus där blommor klänger intensivt på husfasaderna. Det känns att vi har lämnat Aten. Vi har lämnat det moderna, hektiska storstads-livet bakom oss och kommit några berg bort. Här lunkar livet på, lugnt och sakta, man tar det lite som det kommer. Man stannar mitt i vägen för att utbyta några ord med kvinnan som är ute och vattnar sina blommor eller man sitter på cafeterian och samtalar medan man smuttar på en frappe.

När vi äntligen får en hint av Koroni från bussfönstret så hör jag hur både jag och Sandra häftigt drar in luft utan att säga något. Det var ”breath taking”, bokstavligen. Det var precis lika vackert på bilderna som i verkligheten, om inte bättre. Vi kommer in på en otroligt smal gata där det precis är så att inte bussens backspeglar drar i husväggarna. Bougavillan klänger på husväggarna och i de terrakottafärgade krukorna står pelargoner på varje trappsteg upp till den blå dörren. Alla hus är genuint vita med blå fönsterluckor. Bussen stannar till slut nere på det lilla torget, som omges av ett litet bageri, ett konditori, en liten mataffär, fruktaffär, polisstation, sjukhus, tandläkare, postkontor och små caféer. Allt som en liten by behöver. Allt är i minatyr, så sött och smått. När vi kliver av bussen dras blickarna åt oss ganska fort, på vintern sticker vi ut i ett samhälle där alla känner varandra. Det svenska paret som hjälpt mig att ordna att resan blev av möter upp oss vi bussen och visar sig vara jätte trevliga! De visade oss vägen till den grekiska kvinnan A och hennes son P hus, som bara ligger några hundra meter från där bussen hade stannat. Underbara människor, fulla av ödmjukhet och vänlighet. När jag tänker på det nu så kunde vi inte hittat bättre människor …

När jag ser huset vi ska bo i, som ligger i samma hus som kvinnans, så tror jag inte mina ögon. Ska vi bo här?! Var min första tanke. Det var precis lika vackert och genuint grekiskt som alla andra hus i byn. Vitt stenhus med blå dörrar och fönsterluckor. Utanför dörrarna täcks infarten av ett tak av vindruvsrankor med stora klasar av vindruvor som hänger ner. Vid ingången till huset står ett apelsinträd med bärande frukt och i rabatten blommor det vackra blommor. Det är så otroligt vackert och perfekt! Det här är allt annat än Sverige i november …

Vi lägger in väskorna och får rundvisning i den ganska stora lägenheten. När dubbeldörrarna från vårt sovrummet öppnas upp mot den högt belägna terrassen så häpnads jag. Från den stora terrassen kan du se ut över Peloponnesos kust där den möter det klarblå havet. Det var bara en sådan där utsikt som inte går att beskriva, inte ens på fotografi är den rättvis! Sedan bjudes det på mat, dolmades, som består av ris inlindat i kol, stekt fetaost, bröd med egengjord olivolja och pastigio (nästan som lasagne). Vi får tidigt reda på att till maten serveras alltid egengjort vin varje dag. Vi fick också testa deras nyplockade oliver. Under måltiden ramlar det in gäst efter gäst. Kvinna i huset, sonen, det svenska paret, svägerskan, en barnvakt och lilla barnbarnet som är en otroligt liten charmig flicka med mörka, bruna ögon och små bruna lockar i håret. Under middagen pratades en blandning mellan svenska, engelska och grekiska och jag förvånas över hur mycket jag faktiskt förstår när de pratar på grekiska.

Efter en trevlig middag blev det lite rundvandring i byn för att lokalisera sig. Lite smått bortkommen gick jag och Sandra sedan ner till byns caféer och letade efter ett café med wi-fi för att koppla upp våra datorer på för att få lite kontakt med omvärlden. Lyckligtvis hittade vi ett mysigt café precis vid havet som vi nu fastnat på. Under kvällen har de ramlat in människa efter människa i och med att musiken har höjts och belysningen släckts ner. Vi sitter nu här, lyssnar på musik som kommer från högtalarna, njuter av god kaka, dricker kaffe och skriver på våra laptops. Folk runt omkring har slutat bry sig om att stirra på oss längre efter att vi bara varit helt fokuserade på våra datorer som två nördar. Varför har jag en känsla av att vi kommer hamna här varje kväll?

Fortsättning följer …

P1020904

Den vackra utsikten från vår terrass

P1020898

Vår lägenhet

P1020893P1020895

 

 

Categories: Grekland, Resa, Resa | Etiketter: , , , , , | 3 kommentarer

Min kreativa skrivprocess – tankar om vardagen

När den där tröttheten från vardagen lamslår mig, då är det inte lätt att skriva och det får mig att fundera över vardagen, min situation, ur ett större perspektiv. Det är som om tröttheten stryper åt den där annars ljuvliga, flödande, pulserande, energifyllda kreativiteten. Den där kreativiteten och jag som är ämnade för varandra. Min kreativitet är som en brusande, forsande flod som är ivrig och intensiv som strömmar genom mig. Den sprider energi och kräver min uppmärksamhet. Den tiden på året då jag saknar solen som jag så passionerat dyrkar och är beroende av, så sprider kreativiteten en liknande energi inom mig, som när solen värmer min kropp utifrån och in i minsta lilla kroppsdel. Värmen och energin flödar. Jag älskar det. När det känns så bra, då är det rätt. Men min fiende är tröttheten som min vardag allt oftare består av. Jag behöver och vill ha den lustfyllda energin som jag får från att skriva, men det krävs att mätaren på energitanken i min kropp inte är nere på rött, då stryps den där flödande kreativiteten som i sin tur är en källa till energi. Istället för att känna lust och viljan att skriva, sitter jag och kollar på klockan och väntar på att få gå och lägga mig.

Jag har många olika teorier och potentiella botemedel mot min fiende: tröttheten. Kanske ska man träna mer fysisk träning eller kanske börja att meditera? Eller borde man bara sova mer? Saken är att varenda botemedel äter upp min tid, min tid som jag vill lägga på att skriva mer. Vad är ett liv och ett samhälle där man konstant i sin vardag kämpar mot den uppenbara bristen på tid till att göra det man faktiskt älskar och brinner för? Alla ni som har hittat er passion, ert ”kall” och faktiskt sysslar med det, vad det än är, så borde ni vara stolta, ni har verkligen hittat rätt. Vardagen är nästan 70% av hela livet. Hur viktigt är det inte egentligen att man under de 70% verkligen gör något man älskar, något man känner sig ämnad för? Att du vaknar på morgonen och tänker yes ytterligare en underbar dag där jag får göra det jag älskar mest, hur underbart och självklart är inte det egentligen? Jag är trött på att vara trött. Jag är trött på att lägga min faktiskt dyrbara tid (för vi lever bara en gång, enligt vissa) på saker som jag faktiskt inte älskar och som jag inte känner mig ämnad för. Alla vägar leder så småningom någon vart och tanken är väl att vi, även om vi ibland tar en omväg faktiskt ska ha lärt oss något på vägen som kommer vara till nytta för oss på ett eller annat sätt. Jag tror mig äntligen ha återfunnit rätt väg för mig, som äntligen leder mot det som jag tror är rätt för mig.

Livet är för kort för att syssla med annat än det man verkligen älskar …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Categories: Resa | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 4

DEL 4

Dagboksanteckningar – söndag 13/11-2011

Nu har jag varit i Grekland i tio dagar. Igår köpte jag tågbiljett av en riktig surgubbe på Larissa tågstation. Jobbar du med service ska du väl vara lite service minded och kanske ha ett leende på läpparna? Det är min erfarenhet av att jobba i butik. Men nej, tydligen var det ganska krångligt att boka två biljetter till Aten. Dröjde sådär 10 minuter innan allt var klart. Kanske hade han bara en dålig dag.
Vissa som jobbar i butik i Grekland ser så sura ut, har jag tänkt på. Nu menar jag inte alla, men många damer som jobbar i klädaffärer eller sitter i biljettbåset för bussen. Inget hej får du, inget tack eller hej då när du går. De bara tittar på dig och det ser ut som om de bara vill att du ska gå. Vet inte vad det är för säljarteknik … Sen finns det ju motsatsen också, såklart. Sådana som sitter i kassan och ska kramas när du är på super-market och köper mjölk, ja det hände i somras i Pythagoreio på Samos. Jag förstod ingenting när han babblade massa grekiska, super glad och plötsligt ställde sig upp och skulle krama mig trots att där var en lång rad med folk i kö som väntade bakom mig. Han kanske blev väldigt positivt överraskad av mitt vältränade efharisto (tack på grekiska) vem vet. Vissa kanske trivs mer med sitt jobb än andra, helt enkelt.

Så i morgon förmiddag lämnar jag Larissa och framför mig har jag 350 km lång resa till Aten, ca 4 timmar bestående av tåg och tunnelbana. Där väntar min vän Sandra och sen blir det övernattning i Aten hos några kompisar. Tidigt på tisdags morgon avgår bussen från Aten till Koroni, en 300 km lång resa, men bussen har många stopp och kör in i byar så det blir mycket att se på vägen. Efter sex timmar beräknas vi vara framme i Koroni där jag och Sandra ska tillbringa vår tid och plocka oliver i lite mer än en månad. Jag är väldigt förväntansfull och det ska bli intressant att se hur det går till. Har ingen aning om hur man gör när man plockar oliver. En presenning på marken och skakar man i träden? Det återstår att se.

På kartan under finns tre stjärnor utplacerade på min resväg. Imorgon lämnar jag Larissa, den nordligaste stjärnan och beger mig till Aten. För att på måndag äntligen komma fram till Koroni i söder, där sol och värme väntar.

Greece_1000 copy

Fortsättning följer …

Categories: Grekland, Resa, Resa | Etiketter: , , , , , | 4 kommentarer

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 3

DEL 3

Jag ögnade snabbt igenom mejlet jag hade fått. Sedan utbrast jag i ett otroligt lycko-skrik! Det här var helt otroligt! Det här var inte sant!

Jag skulle få komma och hjälpa till med olivskörden i november-januari hos den grekiska kvinnan A (som jag kallar henne) och hennes son, som var vän till det svenska paret. Jag skulle få bo hos A, hon hade en separat lägenhet i hennes egna hus. Mat skulle jag bli serverad de dagar jag jobbade, vilket man gjorde de dagar när vädret tillät. Men A önskade att vi kom två stycken, så att jag hade en vän med mig. Det var ett problem, för jag visste ingen som ville följa med till Grekland för att plocka oliver, en del vänner hade sökt till högskolan efter gymnasiet och vissa hade helt enkelt andra planer. Kanske var det inte så många blivande 19-åringar som skulle kunna tänka sig att jobba med att plocka oliver, för enbart mat och husrum, på en gård i Grekland … Jag hade aldrig rest helt ensam tidigare. Jag skulle då inte ens kunna tänka mig att sätta mig på ett flyg till någon okänd plats helt själv. Jag var feg för att resa själv, då. Men min starka passion och viljan att komma till Grekland var större än rädslan för att resa själv. Så enkelt är det när något starkare övervinner det andra, det är verkligen ett tecken på vad man brinner för, när man är beredd att utmana sina rädslor för att göra det man älskar. Tidigare hade jag skrivit till den svenska kvinnan att jag skulle komma själv, för jag hade ingen vän som kunde eller ville följa med men nu var jag tvungen att tänka om, de ville att jag skulle ha en vän med mig. Jag gjorde det enkelt för mig och gjorde ett inlägg på min facebook-sida och frågade helt enkelt om någon ville hänga med mig till Grekland och plocka oliver. Jag är otroligt glad för att en av dem som var intresserade var Sandra. För oj vad skoj vi skulle få!

Det var juni, äntligen kom studenten och den där overkliga friheten infann sig! Två dagar efter studenten stack jag till Grekland. Äntligen! Det var första gången jag reste helt själv. Viljan att komma till Grekland, min dröm blev starkare än rädslan till slut. Jag flög (med halsfluss dessutom) till Aten med mellanlandningar, sedan tunnelbana och tåg till Larissa där min dåvarande pojkvän studerade på högskola. Jag åkte till Sverige igen i några veckor och arbetade ihop lite pengar, sedan åkte jag tillbaka till Grekland igen, till Samos där min dåvarande pojkvän och hans familj bodde. Jag och min familj bilade ner till Samos (tog bra lång tid!), efter en vecka lämnade min familj för att åka hem igen. Hela juli, augusti och halva september spenderade jag på Samos i Grekland och det var en underbar tid! Att inte behöva åka hem så fort man kommit dit! Jag kände mig som hemma där, jag trivdes så underbart bra! Samos har blivit och kommer alltid att vara ett andra hem för mig. I september kom jag till Sverige igen, men bara för en månad, för sedan begav jag mig åter till Larissa, för att spendera några dagar där, innan min resa mot olivgården började!

Fortsättning följer …

Categories: Grekland, Resa, Resa | Etiketter: , , , , | 2 kommentarer

Min resa till Kreta – Del 3 Elafonissi

Ett måste att besöka när du är på Kreta är Elafonissi. Det är en av Kretas eller kanske Greklands vackraste strand!

Stranden har fått sitt namn från ön som ligger utanför. Strandområdet är stort som flera fotbollsplaner och en lagun bryter av sandområdet som sedan leder ut till ön som du lätt kan vada ut till. Det finns en anledning att det kallas Kretas Maldiverna, vattnet är helt turkost och så klart, sanden är alldeles vit och finkornig. Vid vattenlinjen kan man se hur stranden skimrar i rosa av pulveriserade snäckskal. Vackert är bara förnamnet!

En rekommendation är att om du gillar att snorkla, så gör det här! Vattnet är så klart och rikt på vackra fiskar. Solstolar och parasoller finns det gott om. Vid parkeringen och början av stranden finns också en lien affär som säljer strandaccessoarer så som luftmadrasser, snorklar, bastmattor med mera. Här finns också två matställen som serverar enklare rätter. Vill du till en taverna så rekommenderar jag att promenera eller ta bilen bara några minuter från stranden, upp längst vägen man kom från, där finns det en del restauranger. Vi hittade en liten restaurang som jag gissar drivs av en familj. Servicen var väl sådär, den unga killen som var osäker på engelska förstod inte allt vi sa, men så är det ibland och det gör mig inget. Jag kan tycka det är mysigt att komma ut till en restaurang på vischan som känns som att komma hem till någon. Det är inte helt perfekt och man lägger mer kraft och kärlek på hur maten smakar än hur den ser ut. Moussakan som kom in såg inte så vacker ut men gud så god den var! Ett tips, kommer du till små familjedrivna restauranger ute på vischan, välj kanske hellre en grekisk specialitet än till exempel en italiensk pastarätt. Grekiska specialiteter misslyckas de sällan med, utan det är snarare ute på vischan du får smaka en riktigt hemlagad genuin grekisk maträtt!

Du tar dig med buss eller bil hit och vägen till Elafonissi är vacker, men tänk på att den tar tid! Serpentinvägar med vackra utsikter och många fotostopp. Det finns mycket smaskigt att köpa längst vägarna dessutom, så som hemmagjord raki, honung, olja, oliver, örter, krämer, med mera. Vi hyrde bil och körde innevägen från Kissamos, genom byarna Kaloudiana-Potamida-Voulgaro-Topolia och vidare neråt. På vägen hem körde vi kustvägen, längst västkusten på Kreta, förbi Platanos och upp mot Falassarna (en annan vacker strand!). För guds skull tänk på detta, att ta kustvägen hem och inte dit! Det är nämligen så att om du kör kustvägen hem så håller du dig längst från ytterkant av vägen som stupar, på många ställen, rakt ner utan räcke. Plus att du åker ”medströms” när alla bilar lämnar Elafonissi och kör denna väg. Jag kan säga att på de ställena när vägen blir smal som en cykelbana och du har en skarp sväng utan sikt och ett stup precis vid vägkanten, då vill du inte vara den mötande bilen ytterst!

Den extremt stora mängden turister på Elafonissi drog ner betyget avsevärt för mig, tyvärr. Den där ”magiska” känslan man hade lovats fick jag inte riktigt uppleva, kanske om det var färre turister. Sedan var vi där när det blåste jätte mycket och vattnet var väldigt kallt. Men självklart är det verkligen värt ett besök!

DSC04978 (2)

DSC04970 (2)

DSC04965 (2)

DSC04958 (2)

Påväg till Elafonissi

DSC04962 (2)

Längst vägen finns flera olika stånd som säljer lokala hemgjorda godheter.

DSC04986 (2)

Restaurang Innahorion med den goda moussakan

DSC04997 (2)

Ibland får man möte på vägen av annat än bilar. Getter och åsnor på vägarna är inte ovanligt

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , | Lämna en kommentar

Min resa till Kreta – Del 2 Restauranger

När jag är i Grekland vill jag pröva alla ställen och alla rätter! Men tyvärr så räcker inte sju dagar så långt. Men jag har gjort ett tappert försök att äta mig fram bland de olika restaurangerna i Kolymbari med omnämnd.

Här listar jag de restauranger jag hann besöka och lite kort om dem.

Koundouros – kretisk mat

Ligger på raden med de andra restaurangerna nere vid havet i Kolymbari, det är den första från strandens håll. De erbjuder lokal kretisk mat. Jag prövade kalitsounia (kretiska pajer fyllda med ost), saganaki (friterad ost) och tzatziki. Allt var gott men jag var inte nöjd med saganakin, tyvärr inte någonstans under hela veckan, kanske är det sättet de gör den på här som inte tilltalade mig, alldeles för smält inuti och med för mycket panering. Samma maträtt kan ofta variera mellan de olika öarna). Personalen var väldigt trevlig, lugn och pratade bra engelska.

Edem taverna – otroligt trevlig och personlig personal

Ligger bland de andra restaurangerna vid havet i Kolymbari. En restaurang med god mat, egentligen inte jätte speciellt men vad som väger upp betyget är den otroligt trevliga personalen. Den ödmjuka, gulliga ägaren Andreas betraktar sina gäster som individer och verkar genuint intresserad av varje person utan att se dem som en vandrande plånbok. Han sätter sig gärna ner, dricker en raki tillsammans med gästerna och diskuterar. Vid vårt första besök bad vi honom ringa en taxi för oss, några minuter senare sa han åt oss att taxin var här. Han hade fixat så att några unga killar han kände kunde köra oss. ”Inte skulle jag ringa taxi för den lilla biten, de kör er gratis istället!” sa han. Det visade sig att den unge killen som körde oss, att hans farbror ägde hotellet vi bodde på. Kolymbari är sannerligen litet. Jag rekommenderar varmt Edem taverna främst för deras underbara gästvänlighet!

DSC05024 (3)

DSC05025 (2)

Edems trevliga servitris

DSC05029 (2)

Andreas sitter gärna ner med sina gäster, dricker en raki tillsammans och diskuterar allt om livet.

DSC05021 (2)

”Ta ett kort på dem, ta ett kort på dem!” säger ägaren Andreas och blinkar åt hans servitris som sitter med sin pojkvän, allt eftersom gästerna droppat av.

Mithos – underbar stenugnsbakad pizza i Agia Marina

I Agia Marina finns en grekisk restaurang som gör underbara stenugnsbakade pizzor. De måste prövas! När vi besökte restaurangen på kvällen var det helt fullt. Personalen var stressad och inte direkt ”pratiga” men med förståelse.

DSC05019 (2)

DSC05016 (2)

Efter en stund på stranden blev det Mithos underbara pizza till lunch. Här väntar mina vänner på maten medan vi njuter av en kall uppfriskande öl.

DSC05018 (2)

Pizza Mithos blev vår favorit!

Kymi – helt okej restaurang i Kolymbari

Ligger bland de andra restaurangerna i Kolymbari vid stranden. Helt okej och trevlig personal. Jag åt bland annat fyllda friterade zucchiniblommor, ganska smaklösa men annars helt okej. Jag är lite emot de restauranger som har för mycket olika typer av rätter på menyn, detta är en sådan restaurang. Men fint att sitta precis vi vattnet.

Friterade fyllda zucchiniblommor och en härlig utsikt att njuta av

Friterade fyllda zucchiniblommor och en härlig utsikt att njuta av

Palio Arhontiko – snygga uppläggningar

Vi besökte den omtalade restaurangen som ligger högt på Tripadvisors topplista. Nere vid stranden i Kolymbari där de flesta restaurangerna ligger, finns även denna. Fint dukat, jättefina uppläggningar, deras skaldjurstallrikar såg väldigt goda och vackra ut. Jag prövade lite smårätter som jag dock inte var jätte nöjd med. Hade kanske för höga tankar. Personalen var ganska stressade och inte så värst trevliga.

Tis Litsas Ta Kamomata – bästa stället!

Det bästa stället i Kolymbari-området är denna restaurang som du hittar med bil, knappt 15 minuter från Kolymbari. Uppe i den lilla byn Afrata ligger denna mysiga, otroligt charmiga och genuina restaurang med en underbar utsikt över kullarna och havet. Paret som äger restaurangen serverade oss medan deras lilla pojke satt och spexade med norrmannen som sippade på sitt vin. Han brukar alltid komma till restaurangen berättar han. Han bor inte så långt därifrån i sitt hus han köpt. Han undrade verkligen hur vi hade hittat upp till den lilla byn Afrata och denna restaurangen, det är inte många turister där. Ägarna är supertrevliga och verkar verkligen älska sitt jobb. De är väldigt måna om att vi skulle få smaka på så mycket mat som möjligt, så vi beställde in massa olika rätter. Flera olika ostar, tzatziki, kanin, get i olivolja, boureki (potatis- och zucchinigratäng), grekiska köttbullar, en rätt (som jag tyvärr inte minns namnet på) med aubergine, paprika och fetaost. Denna restaurangen var den första vi var på som hade mycket vegetariska rätter att välja på. Innanför i restaurangen finns även en liten mysig affär med honung, raki, örter och lite finare souvenirer. Verkligen värt ett besök!

DSC04998 (2)

DSC05003 (2)

DSC05004 (2)

DSC05002 (2)

DSC05006 (2)

Boureki

Fortsättning följer …

Categories: Mat, Resa | Etiketter: , , , , , | Lämna en kommentar

Min resa till Kreta – Del 1 Kolymbari

Del 1

Dagen före midsommar begav vi oss mot varmare breddgrader. Äntligen värme! Äntligen Grekland! Vi hade bokat en ospecificerad resa till Kreta och hamnade till slut i den lilla byn Kolymbari, en timma väster om Chania. Första åsynen av den lilla byn så undrade vi lite var vi hade hamnat. Utanför hotellet Nereides balkong mjölkade bonden getterna och vinrankorna stod i långa led tillsammans med de skimrande olivlundarna. Vid foten av det höga berget som mötte horisonten låg hus utslängda i en liten klunga och avlägset hördes kyrkklockorna som blandades med fåglarnas intensiva sång. Någonstans ute på vischan hade vi hamnat och jag undrade var det som kallades centrum möjligtvis skulle ligga.

Det visade sig senare att Kolymbari är en liten by med några enstaka turistaffärer, några supermarkets, två barer, några restauranger längs havet och med en lång strand som mestadels består av stenar. Kolymbari är en ganska nyfunnen turistort som ligger beläget mellan Maleme och Kissamos, kanske förklarar detta ortens ganska slitna gator med övergivna förfallna hus. Här får du i alla fall lugn och ro men vill du ha lite mer liv och rörelse så ligger Platanias och sedan Agia Marina ca en mil öster om Kolymbari. Bussförbindelserna är bra, de går tre gånger i timmen, busshållplatserna är täta och biljetter köps enkelt på bussen. Det tar ca 20 minuter till Platanias med bussen och kostar enbart € 1,60, så det är ett tips! Stranden i Kolymbari består av stenar. Där finns lite strandsängar att hyra som tillhör hotellen, annars verkar det mest vara greker själva där som ligger på sina handdukar direkt på stranden. Här får du i alla fall vara i fred på den långa och ganska folktomma stranden.

Det riktigt lyxiga femstjärniga hotellet Cavo Spada Deluxe & Spa ligger även i Kolymbari. Gillar du lyx är detta ett tips!

Jag tyckte om den lugna, avslappnande och lantliga känslan i Kolymbari, utan massa störande trafik eller musik från barer på natten, men vissa dagar blev det lite väl lugnt även för mig. Skulle jag rekommendera Kolymbari? Hmm, nja. Eller det beror nog på vad man är ute efter … Vill man komma bort och få lugn och ro och ha en bra utgångspunkt till västkustens sevärdheter så är detta en bra plats. Men Kolymbari i sig har inte den där ”mysiga” känslan som jag vill uppleva i en liten by eller ort. Vid elva tiden på kvällen stängde redan några tavernor och några höll fortfarande öppet på grund av grekiska gäster (som ni vet alltid äter väldigt sent). Men annars syntes inte många människor längst restaurangerna eller på gatorna och känslan av övergivenhet fyllde mig. Jag saknade även mysiga caféer/barer där man kan sitta och avnjuta en härlig drink till lite loungemusik. Kolymbari är en ganska tyst liten by. Stranden är heller inget speciellt i ärlighetens namn. Shopping finns knappt förutom någon enstaka liten turistshop. Kanske är inte Kreta rätt ö för mig bara. De ställen på Kreta som jag varit på känns inte så genuint grekiska. Jag föredrar de mindre öarna med byar/orter med små vita hus och blå dörrar med trånga gränder som går upp och ner mellan husen, där man plötsligt kan hitta en underbar restaurang. Där de små affärerna ligger vägg i vägg längst en liten gränd. Och där restaurangerna och barerna/caféerna trängs nere vid hamnpromenaden. Inte för turistigt med ändå att det är lite människor att titta på. Kolymbari hade inte riktigt det helt enkelt.

Utsikten från balkongen

Utsikten från balkongen

Utsikten från balkongen. Söta små killingar!

Utsikten från balkongen. Söta små killingar!

DSC04913 (2)

Stranden i Kolymbari

Stranden i Kolymbari

Stranden i Kolymbari

Fortsättning följer …

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , | Lämna en kommentar

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: