Monthly Archives: mars 2016

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 9

DEL 9

Dagboksanteckningar från söndag 20/11-2011 – Oliverna pressas!

Söndag morgon och jag vaknar upp av kyrkklockorna som slår. Jag kollar på klockan och den är 07:00, härligt 45 minuter kvar tills jag behöver gå upp för jobb. När kyrkklockan slår 08.30 knackar Adonia på vår ytterdörr och säger att mannen som vi ska arbeta med idag är här. Takis, som han kallas, är en släkting till familjen.

Naturen doftar underbart i morgonsolen när vi åker i pickupen till olivfältet. Olivlunden består av en hönsgård med massor av hönor som kacklar, en skällande hund och två jamande katter, plus en massa olivträd då … Idag fick vi plocka oliver på ett annat sätt. I onsdags när vi plockade oliver så var det på gammalt traditionellt sätt. Idag var det på ett mer modernt sätt. Vi lade ut de två näten under trädet som vanligt men sedan hade man en lång elektrisk sak, med två kulor med taggar längs ut, som roterade. Den ser ut som en grästrimmer ungefär. Han kopplade den till kompressorn, sedan höll man den mot trädet och när kulorna roterade så slog de små pinnarna av oliverna utan att du behövde slå själv. Han förklarar också att på detta sättet så skadas trädet inte lika mycket. Grenarna som sågades ner, drog vi över en maskin med mjuka roterande pinnar som slog av alla oliver. Väldigt smart måste jag säga. Det gick fort och var väldigt mycket enklare än att stå och slå på grenarna. Det är första gången vi arbetar med honom och jag känner att mitt typiska svenska prestationskrav hänger över mig och det lägger han märke till. Han kommer fram till oss där vi svettiga sliter i solen med alla grenar och säger åt oss att ta en paus. ”Drick lite vatten, ta någon frukt, känn inte att ni måste vara så duktiga och slita så mycket inför mig. Vi är människor, inga slavar”, säger han och skrattar.
Vi diskuterar sedan skillnaden mellan Sverige och Grekland. Vi pratar om mycket och han säger så många bra saker som jag håller med honom om. Han säger bland annat att Grekland är det land i Europa som har mest regler, men det är bara det att greker inte gillar att bli tillsagda vad de ska göra så det är ingen som följer reglerna. Han säger till sist:
”Det viktigaste bland lagar och icke lagar är ändå att aldrig göra något för någon som du själv inte är okej med. Självrespekt. Om du inte känner dig bekväm med något du gör för någon annan, då ska du inte göra det. Du måste respektera dig själv och vad du känner.”

När jag väl sitter i pickupen på väg hem och jag tittar ut genom fönstret på alla olivträd som susar förbi utanför så konstaterar jag, efter en förmiddagsjobb med Takis och efter många diskussioner om allt mellan himmel och jord, att han är en klok man …

Vi fick sedan ledigt på dagen efter plockningen, så då blev det bakning för vår del. Tekakor och Nutella-cookies.

Vid fem-tiden kom Takis igen och hämtade upp oss, för då skulle vi få se hur oliverna vi hade plockat blev till olja!

Följ bildtexterna under bilderna för att se alla stegen i processen.

P1030401

Dagens skörd som ska pressas, alltid samma dag!

P1030390

Här åker alla oliverna ner för rensning

P1030391

Oliverna åker upp på bandet och separeras från blad

P1030393

Här tvättas oliverna

P1030394

Här mosas oliverna, ingen god doft när man stoppar ner näsan där vill jag lova …

P1030396

Oliv-juicen och olivmassan har separerats

P1030400

Oliv-juicen värms så att vattnet avdunstar och kvar är oljan. Normalt är att man värmer oljan till ca 27 grader, men ”Corone oliveoil” har lyckats vid så låg temperatur som 12 grader!

P1030395

Efter en timma var allt klart och vi åker hem med olivoljan!

 Takis, som vi hade spenderat dagen med pratade bra engelska och berättade att han och Adonias son, Pandelis, har startat ett företag som heter Corone oliveoil och har etablerat sig i bland annat Kanada, Tyskland, Holland och Luxemburg. Varje år skickar man in lite av sin olivolja för att den ska testas och betygsättas efter kvalité. För något år sedan fick de pris för Europas bästa olivolja och har också fått pris för Messiniens bästa olivolja. Jag frågar nyfiket hur man gör för att lyckas med sin olja, vad faktorerna är till hur bra kvalitén blir? Han säger att det finns många faktorer. Det viktigaste är klimatet och jorden som trädet växer i. Runt omkring Koroni är jorden väldigt bra för olivträd. Men det har också att göra med hur mycket regn och sol trädet får, för det är då som själva juicen går från trädet ut till oliverna. Han tillägger att det är mycket människan kan påverka, men vi kan inte påverka vädret. Och det är nog bra det, naturen vet bäst själv och att den får sköta sig själv är trots allt bäst. Även om skörden kan slå fel ibland, säger han med ett leende.

Denna dagen har varit väldigt lärorik och jag börjar trivas i Koroni! Det tar några dagar innan man kan ställa om sig till det här stillsamma livet i en liten sömnig grekisk by. Men när du väl börjar uppskatta det och se de fina sakerna så börjar du trivas. Att sitta på terrassen och njuta av solen och plocka en vindruva från vindruvsrankan över dig, medan man lyssnar till någon som spelar grekisk musik på högsta volym några hus bort, det är annorlunda men väldigt mysigt …

Fortsättning följer …

Annonser
Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 8

DEL 8

Dagboksanteckningar från lördagen 19/11 – Vandring med insikt

Jag har funderat. Det är skillnad på att sakna sitt hem och att sakna sitt hemland. Det har jag upptäckt idag. Jag saknar inte Sverige. Jag saknar inte de svenska folket, samhället eller att höra svenska språket. Jag saknar inte den svenska kulturen eller naturen. Men däremot saknar jag mitt hem; mitt hus, mina vänner och min familj. Det är en skillnad på det tycker jag. Att sakna de människor man brukar ha runt omkring sig men också att få sova i sin egen säng med sina egna saker runt omkring sig. Att få vara i sin trygga bostad där man känner till allt. Kanske är det tryggheten som man saknar? Ibland kan man till och med sakna vardagen, att bara låta allt vara som vanligt, bara låta det rulla på. Man blir väldigt utmattad av nya intryck hela dagarna. Jag säger inte att jag är utmattad, men jag sover väldigt gott på natten. Så jag tror att det är skillnad på att sakna sitt hem och att sakna sitt hemland. Eller så kanske det bara är jag som inte har mitt hem i mitt hemland?

Idag har vi varit på vandring. Vi har vandrat 11,5 kilometer uppe bland kullarna. Från klockan tio till klockan två. Vi är en härlig blandning av människor, sex stycken från Sverige och nio från England, var av alla bor i Koroni. Jag och Sandra sänkte medelåldern i gruppen rejält i alla fall.

Längs vägen vandrar vi genom olivlundar och när vi kommer upp på en topp kan man se vinrankor på långa rader längs med hela kullen som sluttar ner mot dalen och på andra sidan skimrar olivträden i solens strålar. I de täta olivlundarna ligger små vita hus mjukt inbäddade. På den smala lilla grusvägen kommer en bonde körande på en gammal liten traktor med en kärra bakom fylld med olivkvistar. Han hälsar och vinkar glatt. Vi går förbi en liten gård där getterna tittar nyfiket efter oss och där kalkontuppen stolt visar upp sina fjädrar. Vid ett olivträd står en åsna och blir modell för dagen. Dofter av lagerträd, frukträd och blommande blommor blandas med varandra och utgör en underbar doft. Den svenska kvinna som bott här i cirka fyra år har också med sig kameran och stannar och tar ett kort på utsikten. Hon säger till mig, att även fast hon bott här i fyra år så kan hon inte sluta förvånas över hur vackert det är här. Någon engelsman håller med och säger precis vad jag tänker, att hur mycket man än förklarar det här stället och hur många bilder man än tar så kan man fortfarande inte förklara hur magiskt vackert det är. Det är bara något man måste uppleva själv. Någon annan beskriver det som om man kommit till Edens trädgård. Jag kan hålla med om allt de säger. Det är overkligt alltsammans.

När vi fortsätter så  stöter vi på en grekisk familj som skördar sina oliver precis intill den lilla vägen. Vi stannar och pratar med den grekiska familjen som är mitt uppe i skörden. De är trevliga och undrar nyfiket var vi är ifrån. Där står en gammal kvinna med lång klänning, huckle och förkläde. I handen har hon en käpp och slår så gott hon kan på olivkvistarna så att oliverna ska ramla av. Mannen förklarar att det är hans mamma som är 85 år gammal. Den gamla tanten skrattar förtjust när alla vill ta kort på henne och kastar sedan en nyplockad apelsin åt en kvinna att smaka. De vinkar glatt åt oss när vi lämnar dem och fortsätter vandringen.

Medan vi går där och lyssnar till fågelkvittret, tänker jag på vad de gör och hur de har det i Sverige nu. Tänk om jag hade varit i Sverige nu, vad hade jag då gjort nu? Legat inomhus och kollat på film kanske? (Det finns stor risk att det är en grå regnig novemberdag i Sverige.) Tänk att jag nu är här i stället, mitt ute bland ingenstans, i en otroligt vacker värld. Tänk om jag aldrig hade tagit den där chansen att kontakta den svenska kvinnan. Tänk om jag hade varit feg och aldrig gjort det, då hade jag legat där hemma i soffan i gråa Sverige nu och inte gjort någonting speciellt antagligen. Tänk att nu är jag här i stället och då hade de gått på den här vandringen utan mig och jag hade inte vetat någonting alls om att det fanns människor som i detta ögonblick gick på vandring här i vackra Koroni. Jag hade inte vetat något om Koroni heller för den delen. Kanske kan det verka långsökt eller flummigt men jag funderar ofta på på hur många olika platser man kan vara på i världen, på platser som man inte ens vet om att de existerar. Tänk vad olika saker alla människor gör fast samma minut. I just detta ögonblick dör någon samtidigt som någon föds. Någon gråter av förtvivlan, någon gråter av lycka. Just nu leker några barn i Afrika med varandra medan någon i Sverige gifter sig. Någon står uppe i Eiffeltornet och någon kör buss i Colombia. Det är lite fascinerade på ett sätt när man inser hur mycket det finns att se och göra. Jag och Sandra har kommit fram till att vi vill uppleva mer och resa någon annanstans igen för att upptäcka mer av vad världen har att lära.

Det finns så mycket vi inte vet någonting om, saker som vi inte ens tror existerar. Det finns så många människor i världen vi inte mött. Det finns så många platser i världen vi aldrig sett. Livet är till för att levas och för att lära. Lära gör du igenom att möta nya människor och uppleva nya saker. Du ser mycket tydligare på saker och ting då. Du öppnar upp dina ögon och du kan få förståelse för så mycket mer i livet.

P1030253P1030281100_5479100_5482P1030279P1030313100_5519P1030264P1030267P1030304P1030325

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , , | 4 kommentarer

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: