Posts Tagged With: olivplockning

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 16

DEL 16

Dagboksanteckningar från torsdag 1/12-2011 – Möten med nya människor.

På eftermiddagen igår plockade vi oliver för ett engelskt par, som har ett hus utanför Koroni. De hade cirka femton träd som bar frukt i år, i sin trädgård. Vi (jag, Sandra, Adonia, Pandelis och Sandor från Rumänien) som jobbat tillsammans innan har redan blivit en grupp, ett team. Det blev extra tydligt när vi kom till det engelska paret, som också skulle vara med och plocka sina oliver. Det är en härlig känsla, det där med gemenskap, eller är det bara en djupt rotad överlevnadsinstinkt kanske? I vilket fall så var paret så trevliga och efter vårt jobb fick jag och Sandra en flaska vin som tack. Kan också säga att det krävdes två personer att öppna den men det är en annan historia …

På kvällen blev vi bjudna på middag av Pandelis och Takis, på en restaurang utanför Koroni. När vi kom till stället fick vi också sällskap av ett holländskt par som flyttat till Koroni för fyra år sedan. Efter det kom en man som var från Australien och gjorde oss sällskap. Han flyttade till Grekland vid 14 års ålder, berättade han för oss. Vid bordet jämte satt en man vid namn Andreas och firade sin namnsdag med sina nära och kära. (Namnsdagen i Grekland är ofta större än födelsedagen). Denna Andreas hade jag träffat innan, då han odlade grönsaker på Adonias marker.

Det är otroligt roligt att träffa nya människor från olika delar av världen som kan dela med sig av sina tankar, sina upplevelser och sina seder. Trots att man kommer från så olika delar av  världen, så kan man ändå mötas, diskutera, komma varandra så nära och inse att trots den stora geografiska skillnaderna så kan man ha så mycket gemensamt.

Till förrätt kom det massa olika fat. Det var grillad fetaost med citron, sallad, vitlöksbröd och rökt kött. Sedan blev det souvlaki med friterad potatis för min del. Om glaset var tomt så kom det genast in mer av vad du önskade att dricka, även om du inte önskade något att dricka. Det hela slutade med att jag, Sandra, Pandelis, Takis, det holländska paret, ägaren på stället, Andreas som hade namnsdag och hans flickvän dansade traditionell grekisk dans så att svetten rann. Jag har alltid velat lära mig den traditionella dansen och nu fick jag äntligen chansen. Först dansades en dans som kallas zeibekiko, det är när mannen står i mitten och dansar. Dansen består av att mannen ”slåss” när han dansar och det är en känslomässig dans. Alla sitter runt omkring och klappar händerna för att visa sitt support för mannen. Ägaren korkade upp mousserande vin efter varandra, bara för att få till stämningen av ljudet när korken sköts av. När jag räknade kom jag fram till att 24 mousserande vin-flaskor hade öppnats och sprutas på den som dansade. (Hoppas det inte var någon dyr sort!) Det var otroligt roligt att se och sedan blev det två olika sorters av den traditionella dansen, där man dansar i ring. Alla skrattade när vi dansade tillsammans och jag fick höra ”Bravo, bravo” hela tiden. Det var så kul!

Det är så man gör i Grekland, man äter ihop, dricker lite vin och sedan dansar man tillsammans. Det var en lyckad kväll som vi avslutade med en drink på en bar där vi önskade svenska låtar och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag och Sandra var dock lite oroliga över hur vi skulle kunna jobba dagen efter. Till svars fick vi:                ”Don’t worry, this is Greece”

Det blev en riktigt fest fylld med mycket skratt ända in till morgontimmarna.

P1030629

P1030631

Även oliverna i toppen ska ner …

P1030632

Adonia, Sandor, Sandra och jag. (Pandelis är fotograf). Resultatet efter en dags skörd.

P1030636

Pandelis, Sandra, Takis och det holländska paret.

P1030637P1030643P1030645

Annonser
Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 15

DEL 15

Dagboksanteckningar från tisdag 29/11-2011 – Hus i Grekland

Ännu en dag med hårt jobb. Ännu en underbar dag i Grekland!

Grekland är väldigt avlångt. Det är långt mellan norr och syd. Det har jag insett nu när jag bränt näsan när jag jobbat. När jag åkte från Sverige snöade det i norra Grekland. Inte trodde jag att jag skulle behöva ha solkräm med mig till Grekland på vintern, men oja!

De där lunch-tiderna i hagen är nu över, för vi har bytt olivlund nu efter de första trehundra träden är skördade och klara. Men visst är det komiskt att jag råkade träffa en höna i huvudet med en äggula häromdagen? Jag gillar inte äggulan så mycket i det kokta ägget, så jag slängde iväg det i hagen och råkade alltså träffa en höna rakt i huvudet! Det blev nästan kannibalism när den sedan åt upp äggulan.

Jag pratade med Adonia om vad det kostar att bygga hus i Grekland och tro mig, att köpa en tomt nära vattnet i byn med avlopp och elektricitet, det är inte gratis! Dock är jag intresserad (i framtiden) av en mark lite högre upp i bergen med havsutsikt, där jag kan bygga ett hus bland olivträden, ha mina getter, min åsna och mina fruktträd. Något som är lite konstigt, är att du kan köpa en mark uppe bland bergen, men den måste vara minst 4000 m2 för att du ska få tillstånd att bygga ett hus. Har du mindre än 4000 får du icke bygga ett hus. En tomt bland bergen med havsutsikt i Koroni med avlopp, vatten och elektricitet som ligger på ca 4000 m2 kostar cirka 40 000 €, vilket betyder cirka 369 000 kronor. Jag vet inte, det tycker jag låter billigt trots allt.

P1030586P1030588P1030592P1030595P1030601P1030611P1030618P1030623

P1030621

Lunchrast

P1030619

Dessa goda ”bröd” älskar jag! Bara lite honung på, mums!

Categories: Resa | Etiketter: , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 14

DEL 14

Dagboksanteckningar från söndag 27/11-2011 – Första advent

Idag har vi ätit middag hos den svenska familjen. De hade ett underbart hus, som var så fint och med en otrolig utsikt! Fick svenska kåldolmar till lunch med potatis och vitlök i ugnen och lingonsylt till det hela. Supergott var det! Jag tror att vi blev gladast över de varma lussekatterna vi fick med oss hem idag. Vi lovade att bjuda Adonia och Pandelis och förklara vad det är och vad advent är. Måste säga att det känns konstigt att sitta på terrassen i t-shirt när solen steker från den klarblå himlen, havet ligger alldeles blått och vackert intill, när det är första advent. Hemma väntas stormen Berit har jag hört, det känns konstigt när jag sitter här och äter mat i det varma solskenet. Kommer bli en stor omställning att komma hem till jul och vinter.

Lite snabb-fakta om Advent (bara så vi vet vad advent innebär när vi ska förklara för greker).

Advent kommer av latinets adventus (Domini) som betyder (Herrens) ankomst. Advent är den inledande perioden i det västerländska kyrkoåret.

Sina historiska rötter har adventsfirandet i julfastan, en fastperiod som speglade påskfastan och i likhet med denna var 40 dagar lång och därmed omfattade sex söndagar. Denna spegling av påskfastan lever kvar i att Jesu intåg i Jerusalem utgör predikounderlag såväl den första söndagen i advent som på Palmsöndagen. Traditionellt i kyrkan är advent alltså en tid av fasta, förberedelse och väntan inför firandet av Jesu födelse vid jul. Under 1000-talet  fick julfastan benämningen ”advent” och tiden sattes till fyra veckor.

Trevlig första advent från Grekland!

P1030564P1030569P1030571

P1030570

Middag hos Anette och Kurt

P1030573

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 13

DEL 13

Dagboksanteckningar från fredag 25/11-2011 – Gymmet släng dig i väggen, go olivplockning!

Tre dagar med hårt arbete. Vi har burit grenar upp och ner för backar och flyttat en hel hög med tegelpannor, där det gömde sig massa mysiga små söta saker under … Men det är i alla fall träning, man får se det positiva i det. Jag gillar när vi får gå och hämta getterna. Jag gillar getterna och fåren mer än alla andra djur där. De andra är bara jobbiga. Som när man ska äta mat, mysig picknick under olivträden. Visst låter det underbart? Det är inte lika underbart… Två små envisa grisar som bara SKA ha vår mat. De är ganska irriterande, problemet är att alla djuren har blivit för tama så de blir liksom inte rädda när man skriker eller viftar åt dem längre. De bara står där och glor. De där grisarna kan man jaga i cirklar runt maten, de försvinner ändå inte. Sen är det de där 30 hönorna som springer runt och flaxar överallt. Biter mig gör de också. Men värst idag var de där kalkonerna. Förutom att de faktiskt är väldigt fula, om man får säga så, så har de läskiga fötter och kolsvarta läskiga ögon. De är också fruktansvärt störande, de attackerade min apelsin och försökte ta den ur handen på mig. Fem gånger! Och den ena gången var det väldigt nära. Jag ser hur den får syn på min apelsin och börjar springa mot den och böjer bak huvudet för att få kraft till att attackera. När jag sitter så är de ändå högre än mig och jag skulle inte vilja ha mina fingrar i dess näbb. Faktiskt inte.

Getterna är mer min grej, de är ganska smarta faktiskt och de försöker inte ta min mat åtminstone. Lugna och fina djur, dock luktar vårat hus ganska mycket get nu. Vi har blivit riktiga bönder nu, jag och Sandra.

P1030538P1030545P1030546

P1030594

Glada getter

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 12

DEL 12

Dagboksanteckningar från onsdag 23/11-2011 – Lunchat i hönsgård och Maya avslöjad.

Jag är helt slut. Helt utmattad. Vilken dag. Jag har slitet som ett djur från att solen gått upp tills den gått ner. Nästan i alla fall. Inte hann vi med någon ordentlig frukost heller, vid tjugo över åtta bar det av.

Dagen har bestått av att släpa grenar hit, släpa grenar dit, släpa grenar tillbaka och släpa grenar tillbaka åter igen. Jag kände i slutet hur jag ville krypa på alla fyra upp för den där backen med allt grus och stenar.

Förutom att bära grenar idag så har vi också jobbat med maskinen som slår av alla oliver. Det var nästan lyxigt när man fick stå still där ett tag och bara slänga på grenar. Men som ni ser på min rubrik så har vi lunchat i en hönsgård. Olivlunden fungerar även som en stor höns-/gris-/kalkon-/get-/fårgård. Ni kan tänka er hur kul det är att sitta och äta lunch där, med två nyfikna grisar som gärna vill äta upp din mat, så du måste hålla all mat i händerna, inte ställa ner det framför dig. Eller med 15 hönor som springer runt och flaxar och skriker över maten. Eller stora kalkoner, som jag tycker är lite läskiga när de blir så där närgångna och stirrar på mig med sina kolsvarta ögon. Getterna och fåren var dock inte i hagen just vid lunch-tid så det var ganska skönt. Två djurarter mindre. Men det var en speciell upplevelse och jag kan säga att jag betedde mig inte som en ”bondtjej”, nej när hönorna flaxade över min mat kunde jag inte låta bli att släppa ut ett litet panikskrik, vilket Adonia och Pandelis tyckte var väldigt underhållande …

Äntligen sitter vi i jeepen hem, som inte verkar ha några stötdämpare (tur att det är högt i tak som Sandra sa, för när vi flyger upp så slår vi i alla fall inte i taket). Vägen är redan illa med en ganska ny pickup, tänk dig då en gammal tysk jeep utan stötdämpare. Man skulle nästan behöva ett sådant där säkerhetsbälte som Balder på Liseberg har, så man inte åker ur stolen, alltså UPP ur stolen.

Som ni säkert vet så har jag och Sandra fått en ny kompis här. En liten svart-vit katt, hon har till och med ett namn, Maya. Vi har dock varit väldigt diskreta med att visa vår vänskap till katten inför Adonia och hennes son Pandelis. I och med att vi råkat få in en vana att mata henne, till och med köpt kattmat till henne (lyxigt, jag vet! Hon skulle säkert nöjt sig med de där fiskhuvudena) så har Maya kommit tillbaka till oss och vi tre har blivit ganska tighta om man säger så. Men det är ju det där med att vissa greker inte riktigt gillar när man matar hemlösa katter utanför folks hus, så att de sedan går runt och dräller där. Så vi har liksom petat hennes matskål lite diskret runt hörnet på huset. Och inte trodde vi att någon skulle lägga märke till att Maya började övernatta utanför våran dörr, eller i Adonias rabatt, eller väntade utanför vår dörr på oss dygnet runt. Vi trodde i vilket fall inte att någon hade lagt märke till vår nya kompis. Vi hade ju ändå gjort det mesta för att hålla vår vänskap lite hemlig. Men när vi sitter helt överkörda, utpumpade på energi och hungriga som galningar i bilen på väg hem, som hoppar upp och ner en halvmeter ovanför marken, så kommer det liksom en extra kick energi. Den där sista kicken. När du är så trött och flummig och allt är roligt. Så blev det. Såklart tappar vi redan kontrollen i bilen och vi kan inte sluta skratta åt något helt obefintligt egentligen. Men som grädden på moset, när vi svänger in på infarten så ligger Maya utanför våran dörr och väntar. Inte alls tydligt att vi gett henne mat eller så?! Hon ligger dryga 2 cm i från dörröppningen. Vi är så avslöjade! Och då säger Pandelis glatt: ”Look, your cat!” Och jag och Sandra kan inte stoppa det men vi bryter ut i ytterligare ett hejdlöst gapskratt. Jag säger fort: ”Yes, she likes us!” Och Sandra frågar snabbt Adonia som sitter i framsätet: ”Do you like cats?”. Adonia ler och svarar ”Of course I like cats.” Puuh, jag och Sandra kollar lättat på varandra. Vi skrattar fortfarande när vi går ut bilen och Adonia frågar: ”What’s the name of the cat?” Sandra svarar snabbt och stolt ”Maya!” Och då bryter både Adonia och Pandelis ut i gapskratt. Jag kan inte avgöra om de tycker att det var så fruktansvärt roligt namn eller kanske är det att namnet betyder bakpulver på grekiska. Eller så kanske de bara tyckte det var så oerhört roligt att katten hade ett namn överhuvudtaget. Aja, vår lilla Maya blev glad när hon serverades mjölk och kattmat och nu behövde vi inte längre dölja vår vänskap inför någon.

P1030476

Maskinen som man drar grenarna över, så att oliverna åker av

P1030467

100_5665

Adonia och Pandelis

P1030502P1030517P1030483P1030498100_5676P1030504

P1030514

Maya sitter på ”sin” matta utanför vår dörr och väntar

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 11

DEL 11

Dagboksanteckningar från tisdag 22/11-2011 – Under solens strålar

Arbetsmyror som vi är så ställde vi klockan på åtta bara för att ta reda på om vi skulle jobba idag. Vi knackade trötta på i mjukisbyxor och t-shirt, men fick order om att det inte blev jobb innan klockan tio i alla fall. Vi gick och la oss igen en liten stund och sedan blev det frukost. Vid tio tiden fick vi reda på att Pandelis skulle jobba på ett hus idag och inte hade tid till att plocka oliver. Så vi fick ännu en ledig dag. Vi traskade ner till byn och handlade mat. Sedan köpte vi kött av kötthandlaren och gick till bageriet och köpte nybakat bröd och en chokladcroissant. Vi kikade lite i bokaffären och förvånades av att hitta Camilla Lackbergs, som hon heter här, roman på grekiska. Inte visste jag att hon var så internationell. Vi kikade i lite andra butiker som hade lokala matvaror, så som honung, te, olja, oliver och torkade tomater. Sedan bar det upp för alla trappstegen för att komma upp till gatan där vi bor. Sedan njöt vi av nybakat bröd och croissant i solen på vår terrass.

Senare blev det en härlig och ganska lång promenad med Adonia ner till stranden och tillbaka. Det är verkligen vackert vid havet. Långa sandstränder, helt tomma. Allt man hör är bruset från de stora vågorna när de slår in på stranden och fågelkvitter och det är så fridfullt. Det är verkligen ett bra ställe att rensa tankarna på, som Adonia sa …

På vägen hem plockade vi färska apelsiner direkt från träden och plockade vindruvsklasar som hängde i solen. Både apelsinerna och vindruvorna var underbart söta och goda. Det är så fascinerande för mig att få plocka apelsiner direkt från träden och äta. Det finns inte i mitt svenska liv.

Jag älskar solen. Jag avgudar den. Den gör hela världen så vacker. Den ger så mycket färg åt allt. Den ger liv. Den lyser upp när det är mörkt. När det är mörkt hos mig eller när världen känns mörk. Den värmer mig när ingen annan gör det. Jag känner mig aldrig ensam under solens strålar. Jag är en sann soldyrkare.

100_5622P1030413P1030414P1030420P1030425P1030433P1030448P1030450P1030453P1030462P1030457

Fortsättning följer …

Categories: Grekland, Resa, Resa | Etiketter: , , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 10

DEL 10

Dagboksanteckningar från måndag 21/11-2011 – Ny kompis

Idag har varit en slapp dag, vi har städat huset, tvättat, tillbringat tid med våran nyfunna vän Maya eller Agapi som jag vill kalla henne, som betyder kärlek på grekiska. Hon var skygg i början, första dagen jag träffade henne, men nu sitter hon snällt utanför dörren och väntar på oss varje gång. Vi ger henne mjölk och kött när ingen ser. I Grekland behandlas katterna nämligen lite annorlunda än i Sverige. En del folk skulle väl tro att jag är knäpp när jag sitter på terrassen och låter Maya ligga i mitt knä och gosa.

Idag lyckades vi också göra sönder en propp, så elektrikern fick komma, opps. Sen spelade vi kort och gjorde vårt bästa för att döda lite tid (ett liv utan internet är annat än vad man är van vid). Nu blir det tacos som vi ska bjuda Adonia på, ska bli spännande och se vad hon tycker om vår väldigt ”svenska” mat.

P1030405

Maya hittade en bra skuggplats när vi vädrade sängkläderna

P1030406100_5563100_5580

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 8

DEL 8

Dagboksanteckningar från lördagen 19/11 – Vandring med insikt

Jag har funderat. Det är skillnad på att sakna sitt hem och att sakna sitt hemland. Det har jag upptäckt idag. Jag saknar inte Sverige. Jag saknar inte de svenska folket, samhället eller att höra svenska språket. Jag saknar inte den svenska kulturen eller naturen. Men däremot saknar jag mitt hem; mitt hus, mina vänner och min familj. Det är en skillnad på det tycker jag. Att sakna de människor man brukar ha runt omkring sig men också att få sova i sin egen säng med sina egna saker runt omkring sig. Att få vara i sin trygga bostad där man känner till allt. Kanske är det tryggheten som man saknar? Ibland kan man till och med sakna vardagen, att bara låta allt vara som vanligt, bara låta det rulla på. Man blir väldigt utmattad av nya intryck hela dagarna. Jag säger inte att jag är utmattad, men jag sover väldigt gott på natten. Så jag tror att det är skillnad på att sakna sitt hem och att sakna sitt hemland. Eller så kanske det bara är jag som inte har mitt hem i mitt hemland?

Idag har vi varit på vandring. Vi har vandrat 11,5 kilometer uppe bland kullarna. Från klockan tio till klockan två. Vi är en härlig blandning av människor, sex stycken från Sverige och nio från England, var av alla bor i Koroni. Jag och Sandra sänkte medelåldern i gruppen rejält i alla fall.

Längs vägen vandrar vi genom olivlundar och när vi kommer upp på en topp kan man se vinrankor på långa rader längs med hela kullen som sluttar ner mot dalen och på andra sidan skimrar olivträden i solens strålar. I de täta olivlundarna ligger små vita hus mjukt inbäddade. På den smala lilla grusvägen kommer en bonde körande på en gammal liten traktor med en kärra bakom fylld med olivkvistar. Han hälsar och vinkar glatt. Vi går förbi en liten gård där getterna tittar nyfiket efter oss och där kalkontuppen stolt visar upp sina fjädrar. Vid ett olivträd står en åsna och blir modell för dagen. Dofter av lagerträd, frukträd och blommande blommor blandas med varandra och utgör en underbar doft. Den svenska kvinna som bott här i cirka fyra år har också med sig kameran och stannar och tar ett kort på utsikten. Hon säger till mig, att även fast hon bott här i fyra år så kan hon inte sluta förvånas över hur vackert det är här. Någon engelsman håller med och säger precis vad jag tänker, att hur mycket man än förklarar det här stället och hur många bilder man än tar så kan man fortfarande inte förklara hur magiskt vackert det är. Det är bara något man måste uppleva själv. Någon annan beskriver det som om man kommit till Edens trädgård. Jag kan hålla med om allt de säger. Det är overkligt alltsammans.

När vi fortsätter så  stöter vi på en grekisk familj som skördar sina oliver precis intill den lilla vägen. Vi stannar och pratar med den grekiska familjen som är mitt uppe i skörden. De är trevliga och undrar nyfiket var vi är ifrån. Där står en gammal kvinna med lång klänning, huckle och förkläde. I handen har hon en käpp och slår så gott hon kan på olivkvistarna så att oliverna ska ramla av. Mannen förklarar att det är hans mamma som är 85 år gammal. Den gamla tanten skrattar förtjust när alla vill ta kort på henne och kastar sedan en nyplockad apelsin åt en kvinna att smaka. De vinkar glatt åt oss när vi lämnar dem och fortsätter vandringen.

Medan vi går där och lyssnar till fågelkvittret, tänker jag på vad de gör och hur de har det i Sverige nu. Tänk om jag hade varit i Sverige nu, vad hade jag då gjort nu? Legat inomhus och kollat på film kanske? (Det finns stor risk att det är en grå regnig novemberdag i Sverige.) Tänk att jag nu är här i stället, mitt ute bland ingenstans, i en otroligt vacker värld. Tänk om jag aldrig hade tagit den där chansen att kontakta den svenska kvinnan. Tänk om jag hade varit feg och aldrig gjort det, då hade jag legat där hemma i soffan i gråa Sverige nu och inte gjort någonting speciellt antagligen. Tänk att nu är jag här i stället och då hade de gått på den här vandringen utan mig och jag hade inte vetat någonting alls om att det fanns människor som i detta ögonblick gick på vandring här i vackra Koroni. Jag hade inte vetat något om Koroni heller för den delen. Kanske kan det verka långsökt eller flummigt men jag funderar ofta på på hur många olika platser man kan vara på i världen, på platser som man inte ens vet om att de existerar. Tänk vad olika saker alla människor gör fast samma minut. I just detta ögonblick dör någon samtidigt som någon föds. Någon gråter av förtvivlan, någon gråter av lycka. Just nu leker några barn i Afrika med varandra medan någon i Sverige gifter sig. Någon står uppe i Eiffeltornet och någon kör buss i Colombia. Det är lite fascinerade på ett sätt när man inser hur mycket det finns att se och göra. Jag och Sandra har kommit fram till att vi vill uppleva mer och resa någon annanstans igen för att upptäcka mer av vad världen har att lära.

Det finns så mycket vi inte vet någonting om, saker som vi inte ens tror existerar. Det finns så många människor i världen vi inte mött. Det finns så många platser i världen vi aldrig sett. Livet är till för att levas och för att lära. Lära gör du igenom att möta nya människor och uppleva nya saker. Du ser mycket tydligare på saker och ting då. Du öppnar upp dina ögon och du kan få förståelse för så mycket mer i livet.

P1030253P1030281100_5479100_5482P1030279P1030313100_5519P1030264P1030267P1030304P1030325

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , , | 4 kommentarer

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 7

DEL 7

Dagboksanteckningar – fredag 18/11 – Nunnor & galna katter

Idag var en ledig dag. Ingen olivplockning för oss för Adonias son, Pandelis skulle iväg på ärenden. Vi vaknar upp och öppnar upp dubbeldörrarna som leder ut till terassen, blå himmel och strålande sol! Tänk att få slås av det en november morgon! Vi bestämmer oss för att ladda kamerorna och gå ut och upptäcka Koroni!

Höjdpunkten på dagen var när vi ser en skylt som sitter uppe på ett staket jämte ett hus, med en bild på en åsna där det står NO PARKING. Jag kan garantera att jag och Sandra vek oss av skratt och att gubben som gick förbi tittade på oss lite konstigt. En klockren skylt om man på ett lite roligare sätt, vill upplysa folk om att parkeringsförbud av bil gäller.

k

En annan höjdpunkt av dagen kan också ha varit när vi träffade en liten kompis. En väldigt söt kompis. En liten katt låg och sov på en terrass till ett hus, intill kyrkan. Den kom genast fram till oss och ville gosa och den var inte det minsta skygg! Men det kan ha varit ett misstag att ta upp den där kontakten med katten, för sen kunde vi inte bli av med den. Han var helt galen! Han följde oss hela vägen och jag kunde antyda ganska fort att den där katten hade något seriöst fel på balanssinnet. Han korsade våra ben som en tränad agility-hund som springer sicksack mellan pinnar. Stannade vi så började han stångas med våra ben och sprang vi ifrån han (som Sandra gjorde i små panik) så sprang han bara efter. Vi blev inte av med han, han var en envis liten katt. När vi nästan nått kyrkan möter vi två damer, katten springer då förtjust fram till damerna och de blir jätte glada att en liten kisse kommer och vill gosa. Jag och Sandra tänker ”yes!” och tar tillfället i akt att fly. När vi kommit en bit vänder vi oss om och ser att katten börjat sicksacka deras ben och jag hinner tänka att damerna kommer ångra att de kallade på katten …

När vi flytt undan katten gick vi in i kyrkan och tände ett ljus och sedan gick vi upp och hälsade på nunnorna och fick godis av dem, en typ av marmelad-godis med socker runt, inget vidare gott enligt mig. Vi läste tydligt på lappen vid ingången till klostret att som tjej fick man inte ha kort kjol, inte shorts, inte visa axlar och inte heller bära byxor. Byxor? A ja, det fanns tygstycken att låna, men vi förstod inte att man faktiskt var tvungen att ha kjol utanpå jeansen … Jag täcker redan huden, det trodde jag räckte? Så vi traskade till slut in i klosterträdgården och hälsade på nunnorna. De tittade genast ner på våra byxor. Jag hör hur Sandra viskar till mig: ”Eh Elin, nunnan kollar på våra ben hela tiden”. När jag ser att en väninna till nunnan som är och hälsar på har kjol utanpå sina byxor så skäms jag. Men nunnorna ler bara så snällt mot oss och vi tänker att det gjorde kanske inget då. Jag och Sandra kollar runt lite i den lilla affären nunnorna har som ligger mitt i den vackra trädgården. Där säljer de smycken, Jesus-ikoner, hemsydda dukar och handgjord keramik. Jag frågar om någon av dem pratar engelska men de skakar bara på huvudet leende. Jaha, det verkar som om ingen i den här lilla byn pratar engelska. Jag måste lära mig mer grekiska! När vi betalar våra armband till nunnan så skäms jag och ber om ursäkt på min bästa grekiska och pekar på mina, kjol-utanpå-byxor-lösa, ben. Daxi, daxi säger nunnan och förklarar på grekiska att det är okej, men om vi vill gå in i nästa byggnad så måste vi ha kjol på oss. Jag känner mig lite lättad, jag och Sandra bestämmer oss för att komma tillbaka en annan dag, när vi tagit det där tygstycket från början, så vi kan sluta skämmas.

Sedan går vi vidare och vandrar in i den gamla borgen som börjades byggas redan på 400-talet f. Kr. När vi kommer dit möter vi en grekisk kvinna med en hund, kvinnan stannar och frågar om vi pratar engelska. När vi förklarar att vi gör det så berättar hon att hon kan visa oss runt lite. Hon visar oss sedan vägen ner till borgen där man kan gå in. Vi hittar en ingång in till en av borgens ”underjordiska”-rum och går försiktigt ner. Det är kolsvart och lite halt på vägen ner. När vi kommer ner så skiner det in lite sol från de små fönsterna högst upp och det är helt fantastiskt. Det är ett stort rum med en takhöjd på kanske 30 meter och hela taket är som ett stort valv, hela taket är rundat och hålls uppe av en stor pelare i mitten med en diameter på kanske 2 meter. Det är helt galet hur man kunde göra sådan arkitektur på den tiden!

P1030160

Vi vandrar sedan runt uppe på borgen och njuter av den hissnande utsikten som går att skåda åt både norr och söder. Vi följer den lilla vägen där det längs med ligger små hus med trädgårdar fulla av blommor, frukt och grönsaker.

Det är magiskt. Magiskt att det finns sådana här vackra platser i världen. Jag kan inte med ord beskriva hur otroligt vackert det är! Sådan otrolig skönhet. Jag kan nästan inte riktigt greppa det hela. Så svårt att faktiskt förstå att det är verklighet. Det är som om en liten bit mark tillhör en annan värld. Den är helt oförstörd och magisk på något sätt! Som om man kan resa tillbaka i tiden. Det känns som om jag är så långt bort från mitt vanliga liv jag bara kan. Vid världens ände nästan.

Vi sätter oss på den gamla muren och blickar ut över den otroliga utsikten. Det vackra ljusblå havet, den klarblå himlen med en strålande sol. Framför oss ligger ett oändligt hav där inget land syns till. Där möts himmel och horisont med bara en nyans skillnad. Långt där borta vilar en annan kontinent. Jag känner den varma vinden som drar in från Afrika. Solen värmer underbart i ansiktet. Det är så fridfullt att sitta där, det är som om ett enormt lugn vilar över hela den södra udden där klostret och borgen vilar. Det är så tyst. Det enda som hörs är fåglarnas sång och bruset av vågorna som slår mot stranden nedanför. Runt omkring blommar blommor i många olika klara färger och syrsorna hoppar i gräset. Doften av citronträd blandas med doft från någon som eldar.

Det är helt enkelt magiskt.

P1020990P1030003P1020996P1030126P1030090

P1030013

På väg ner till byn/hamnen

P1030056P1030078P1030152

P1030084

P1030092

Ingång till klostret

P1030130P1030195P1030184P1030148P1030044P1030203P1030049P1030144P1030072P1030179P1030223P1030122P1030181

P1030209

Koroni

100_5447

Koroni

Vi avslutar dagen med middag på vår uteplats, Adonia har gjort hemmagjord moussaka och kakor.

P1030234

P1030238

Armband vi köpte av nunnorna. Armbandet ger dig kraft och betyder att Gud skyddar dig.

Fortsättning följer …

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , | 9 kommentarer

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 6

DEL 6

Dagboksanteckningar – onsdag 16/11-2011- Första oliv-plockar-dagen!

Tro inte att det alltid är varmt i Grekland! När solen gått ner så blir det ganska rått och kallt i de inte så väl isolerade stenhusen. Vi har ingen spis att elda i nere hos oss i vår lägenhet heller. Vi har ett litet elektriskt element som vi stänger in oss med i sovrummet när vi ska sova, för att få upp värmen i ett rum i alla fall.
Sandra och jag fick ett härligt skrattanfall innan vi skulle somna igår. Vi insåg plötsligt hur konstig och absurd situationen är. Så vi bara skrattade tills vi inte kunde andas. Vi ligger i en dubbelsäng som knarrar av att du andas. Vi har på oss tjocka byxor, t-shirt, tjocktröja och över oss har vi ett av IKEA:s tjockaste duntäcke du kan hitta plus ett lakan plus ett överkast som var av tjockaste lagret och ändå fryser vi. Hur absurt är inte det? I Grekland? Det finns faktiskt vinter i Grekland med kan jag nu konstatera …

Vi vaknade runt nio på morgonen och gick till affären och köpte nybakat bröd till frukosten på terrassen. Man kan inte klaga när man har den utsikten till frukost, helt otroligt vackert!

P1020907.JPG

Sedan var det dags! Vår första olivplocknings-dag. Vid halv elva-tiden begav vi oss i pickupen. Jag, Sandra, Adonia och Pandelis. Den åkturen var en upplevelse. Det var inte så att det fanns en specifik väg man åkte på när man skulle till en olivlund. Nej, det var bara att köra dit man skulle, även om det så stupade neråt eller låg stora stenbumlingar eller om det var kaktusar i vägen, bara till att köra! Jag och Sandra tittade lite nervöst på varandra i baksätet. Jag påbörjade att säga något till Pandelis som körde bilen, i likhet med att vi kommer aldrig komma upp igen om vi åker ner för denna backen. Men jag teg, grep tag extra hårt i handtaget i taket och vi överlevde efter en minst sagt ”bumby ride” till olivträden med enbart några bulor i huvudet.
Väl framme så började vi med en gång att jobba. Två stora nät lades ut under trädet, på var sin sida av stammen. Sedan sågade man ner grenar (vilket även behövs för att trädet ska växa till sig tills nästa år) som vi sedan för hand fick stå och slå med en pinne på för att oliverna skulle lossna på nätet. I och med att jag är högerhänt så kommer antagligen min höger arm vara tre gånger starkare än vänster arm efter denna tid. Jag skulle antagligen också slå rekord i antal blåsor på samma hand, på kortast tid. Imorgon blir det att köpa handskar!

P1020957

P1020925P1020935P1020916

Efter att vi tömt alla grenar fick vi stå med ett redskap, liknande en kratta  och slå av oliverna som satt kvar på grenarna på trädet. I och med att dessa oliverna skulle användas till olivolja så kan man nästan hänsynslöst slå på oliverna. Medan om man plockar oliver som skall ätas som hela oliver, då får man vara mer försiktigt så att man inte skadar dem. De skadade oliverna vill ingen ha.

P1020949

Sedan samlade vi ihop alla oliverna i en hög i nätet och rensade bort löv och små grenar som fallit ned bland oliverna. Till sist hällde vi oliverna i plastbackar eller i säckar. Sedan började man om med nästa träd.


Jag pausar jobbet och kollar upp och ser den vidsträckta vyn framför mig. De silverskimrande kullarna med olivträd i rader och med det blå glittrande havet som möter den blå himlen i horisonten. Det är helt tyst. Så där magiskt tyst. Inga bilar hörs, inget prat, ingen musik. Allt som hörs är fåglarnas intensiva vackra sång och någon motorsåg längre bort i byn, där någon också håller på att skörda. Det doftar underbart av naturen och solen värmer. Hela dagen har påmint lite om en varm vårdag i Sverige. Medan jag försöker ta in alla dessa sinnesintryck så inser jag att trots att det är lite slit jobb så är det ändå ett otroligt fridfullt jobb. För mig är det helt otroligt hur människor lever så här hela tiden, med den här vackra naturen och denna vackra utsikten. De får turen att se den varje dag! Jag undrar om man någonsin tröttnar på den?  Av ren nyfikenhet frågar jag den svenska kvinnan som flyttat hit om hon någonsin tröttnar eller vänjer sig vid denna vy. Hon svarar genast:

Man tröttnar aldrig. Den ser annorlunda ut varje dag och det går inte att tröttna på något så vackert.

P1030754P1020919P1020920

Fortsättning följer…

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , | 2 kommentarer

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: