Perfekt strand-handduk för sommarens alla resor!

Jag blev så glad när jag hittade denna fina handduk på Lagerhaus! Den är perfekt att ha med till stranden i sommar! Den är stor och kan användas som handduk eller som picknick-filt, om man vill det. En annan fördel är att den är tunn vilket gör att den torkar snabbt i solen och tar liten plats (och lite vikt) i resväskan! Dessutom är den tillverkad av 100% ekologisk bomull vilket är ett stort plus! Den finns i flera fina färger! Men självklart blev det en Greklands-blå till mig 😉

Kolla in dessa här !

Annonser
Categories: Resa | Etiketter: , , , , , | 2 kommentarer

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 16

DEL 16

Dagboksanteckningar från torsdag 1/12-2011 – Möten med nya människor.

På eftermiddagen igår plockade vi oliver för ett engelskt par, som har ett hus utanför Koroni. De hade cirka femton träd som bar frukt i år, i sin trädgård. Vi (jag, Sandra, Adonia, Pandelis och Sandor från Rumänien) som jobbat tillsammans innan har redan blivit en grupp, ett team. Det blev extra tydligt när vi kom till det engelska paret, som också skulle vara med och plocka sina oliver. Det är en härlig känsla, det där med gemenskap, eller är det bara en djupt rotad överlevnadsinstinkt kanske? I vilket fall så var paret så trevliga och efter vårt jobb fick jag och Sandra en flaska vin som tack. Kan också säga att det krävdes två personer att öppna den men det är en annan historia …

På kvällen blev vi bjudna på middag av Pandelis och Takis, på en restaurang utanför Koroni. När vi kom till stället fick vi också sällskap av ett holländskt par som flyttat till Koroni för fyra år sedan. Efter det kom en man som var från Australien och gjorde oss sällskap. Han flyttade till Grekland vid 14 års ålder, berättade han för oss. Vid bordet jämte satt en man vid namn Andreas och firade sin namnsdag med sina nära och kära. (Namnsdagen i Grekland är ofta större än födelsedagen). Denna Andreas hade jag träffat innan, då han odlade grönsaker på Adonias marker.

Det är otroligt roligt att träffa nya människor från olika delar av världen som kan dela med sig av sina tankar, sina upplevelser och sina seder. Trots att man kommer från så olika delar av  världen, så kan man ändå mötas, diskutera, komma varandra så nära och inse att trots den stora geografiska skillnaderna så kan man ha så mycket gemensamt.

Till förrätt kom det massa olika fat. Det var grillad fetaost med citron, sallad, vitlöksbröd och rökt kött. Sedan blev det souvlaki med friterad potatis för min del. Om glaset var tomt så kom det genast in mer av vad du önskade att dricka, även om du inte önskade något att dricka. Det hela slutade med att jag, Sandra, Pandelis, Takis, det holländska paret, ägaren på stället, Andreas som hade namnsdag och hans flickvän dansade traditionell grekisk dans så att svetten rann. Jag har alltid velat lära mig den traditionella dansen och nu fick jag äntligen chansen. Först dansades en dans som kallas zeibekiko, det är när mannen står i mitten och dansar. Dansen består av att mannen ”slåss” när han dansar och det är en känslomässig dans. Alla sitter runt omkring och klappar händerna för att visa sitt support för mannen. Ägaren korkade upp mousserande vin efter varandra, bara för att få till stämningen av ljudet när korken sköts av. När jag räknade kom jag fram till att 24 mousserande vin-flaskor hade öppnats och sprutas på den som dansade. (Hoppas det inte var någon dyr sort!) Det var otroligt roligt att se och sedan blev det två olika sorters av den traditionella dansen, där man dansar i ring. Alla skrattade när vi dansade tillsammans och jag fick höra ”Bravo, bravo” hela tiden. Det var så kul!

Det är så man gör i Grekland, man äter ihop, dricker lite vin och sedan dansar man tillsammans. Det var en lyckad kväll som vi avslutade med en drink på en bar där vi önskade svenska låtar och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag och Sandra var dock lite oroliga över hur vi skulle kunna jobba dagen efter. Till svars fick vi:                ”Don’t worry, this is Greece”

Det blev en riktigt fest fylld med mycket skratt ända in till morgontimmarna.

P1030629

P1030631

Även oliverna i toppen ska ner …

P1030632

Adonia, Sandor, Sandra och jag. (Pandelis är fotograf). Resultatet efter en dags skörd.

P1030636

Pandelis, Sandra, Takis och det holländska paret.

P1030637P1030643P1030645

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 15

DEL 15

Dagboksanteckningar från tisdag 29/11-2011 – Hus i Grekland

Ännu en dag med hårt jobb. Ännu en underbar dag i Grekland!

Grekland är väldigt avlångt. Det är långt mellan norr och syd. Det har jag insett nu när jag bränt näsan när jag jobbat. När jag åkte från Sverige snöade det i norra Grekland. Inte trodde jag att jag skulle behöva ha solkräm med mig till Grekland på vintern, men oja!

De där lunch-tiderna i hagen är nu över, för vi har bytt olivlund nu efter de första trehundra träden är skördade och klara. Men visst är det komiskt att jag råkade träffa en höna i huvudet med en äggula häromdagen? Jag gillar inte äggulan så mycket i det kokta ägget, så jag slängde iväg det i hagen och råkade alltså träffa en höna rakt i huvudet! Det blev nästan kannibalism när den sedan åt upp äggulan.

Jag pratade med Adonia om vad det kostar att bygga hus i Grekland och tro mig, att köpa en tomt nära vattnet i byn med avlopp och elektricitet, det är inte gratis! Dock är jag intresserad (i framtiden) av en mark lite högre upp i bergen med havsutsikt, där jag kan bygga ett hus bland olivträden, ha mina getter, min åsna och mina fruktträd. Något som är lite konstigt, är att du kan köpa en mark uppe bland bergen, men den måste vara minst 4000 m2 för att du ska få tillstånd att bygga ett hus. Har du mindre än 4000 får du icke bygga ett hus. En tomt bland bergen med havsutsikt i Koroni med avlopp, vatten och elektricitet som ligger på ca 4000 m2 kostar cirka 40 000 €, vilket betyder cirka 369 000 kronor. Jag vet inte, det tycker jag låter billigt trots allt.

P1030586P1030588P1030592P1030595P1030601P1030611P1030618P1030623

P1030621

Lunchrast

P1030619

Dessa goda ”bröd” älskar jag! Bara lite honung på, mums!

Categories: Resa | Etiketter: , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 14

DEL 14

Dagboksanteckningar från söndag 27/11-2011 – Första advent

Idag har vi ätit middag hos den svenska familjen. De hade ett underbart hus, som var så fint och med en otrolig utsikt! Fick svenska kåldolmar till lunch med potatis och vitlök i ugnen och lingonsylt till det hela. Supergott var det! Jag tror att vi blev gladast över de varma lussekatterna vi fick med oss hem idag. Vi lovade att bjuda Adonia och Pandelis och förklara vad det är och vad advent är. Måste säga att det känns konstigt att sitta på terrassen i t-shirt när solen steker från den klarblå himlen, havet ligger alldeles blått och vackert intill, när det är första advent. Hemma väntas stormen Berit har jag hört, det känns konstigt när jag sitter här och äter mat i det varma solskenet. Kommer bli en stor omställning att komma hem till jul och vinter.

Lite snabb-fakta om Advent (bara så vi vet vad advent innebär när vi ska förklara för greker).

Advent kommer av latinets adventus (Domini) som betyder (Herrens) ankomst. Advent är den inledande perioden i det västerländska kyrkoåret.

Sina historiska rötter har adventsfirandet i julfastan, en fastperiod som speglade påskfastan och i likhet med denna var 40 dagar lång och därmed omfattade sex söndagar. Denna spegling av påskfastan lever kvar i att Jesu intåg i Jerusalem utgör predikounderlag såväl den första söndagen i advent som på Palmsöndagen. Traditionellt i kyrkan är advent alltså en tid av fasta, förberedelse och väntan inför firandet av Jesu födelse vid jul. Under 1000-talet  fick julfastan benämningen ”advent” och tiden sattes till fyra veckor.

Trevlig första advent från Grekland!

P1030564P1030569P1030571

P1030570

Middag hos Anette och Kurt

P1030573

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 13

DEL 13

Dagboksanteckningar från fredag 25/11-2011 – Gymmet släng dig i väggen, go olivplockning!

Tre dagar med hårt arbete. Vi har burit grenar upp och ner för backar och flyttat en hel hög med tegelpannor, där det gömde sig massa mysiga små söta saker under … Men det är i alla fall träning, man får se det positiva i det. Jag gillar när vi får gå och hämta getterna. Jag gillar getterna och fåren mer än alla andra djur där. De andra är bara jobbiga. Som när man ska äta mat, mysig picknick under olivträden. Visst låter det underbart? Det är inte lika underbart… Två små envisa grisar som bara SKA ha vår mat. De är ganska irriterande, problemet är att alla djuren har blivit för tama så de blir liksom inte rädda när man skriker eller viftar åt dem längre. De bara står där och glor. De där grisarna kan man jaga i cirklar runt maten, de försvinner ändå inte. Sen är det de där 30 hönorna som springer runt och flaxar överallt. Biter mig gör de också. Men värst idag var de där kalkonerna. Förutom att de faktiskt är väldigt fula, om man får säga så, så har de läskiga fötter och kolsvarta läskiga ögon. De är också fruktansvärt störande, de attackerade min apelsin och försökte ta den ur handen på mig. Fem gånger! Och den ena gången var det väldigt nära. Jag ser hur den får syn på min apelsin och börjar springa mot den och böjer bak huvudet för att få kraft till att attackera. När jag sitter så är de ändå högre än mig och jag skulle inte vilja ha mina fingrar i dess näbb. Faktiskt inte.

Getterna är mer min grej, de är ganska smarta faktiskt och de försöker inte ta min mat åtminstone. Lugna och fina djur, dock luktar vårat hus ganska mycket get nu. Vi har blivit riktiga bönder nu, jag och Sandra.

P1030538P1030545P1030546

P1030594

Glada getter

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 12

DEL 12

Dagboksanteckningar från onsdag 23/11-2011 – Lunchat i hönsgård och Maya avslöjad.

Jag är helt slut. Helt utmattad. Vilken dag. Jag har slitet som ett djur från att solen gått upp tills den gått ner. Nästan i alla fall. Inte hann vi med någon ordentlig frukost heller, vid tjugo över åtta bar det av.

Dagen har bestått av att släpa grenar hit, släpa grenar dit, släpa grenar tillbaka och släpa grenar tillbaka åter igen. Jag kände i slutet hur jag ville krypa på alla fyra upp för den där backen med allt grus och stenar.

Förutom att bära grenar idag så har vi också jobbat med maskinen som slår av alla oliver. Det var nästan lyxigt när man fick stå still där ett tag och bara slänga på grenar. Men som ni ser på min rubrik så har vi lunchat i en hönsgård. Olivlunden fungerar även som en stor höns-/gris-/kalkon-/get-/fårgård. Ni kan tänka er hur kul det är att sitta och äta lunch där, med två nyfikna grisar som gärna vill äta upp din mat, så du måste hålla all mat i händerna, inte ställa ner det framför dig. Eller med 15 hönor som springer runt och flaxar och skriker över maten. Eller stora kalkoner, som jag tycker är lite läskiga när de blir så där närgångna och stirrar på mig med sina kolsvarta ögon. Getterna och fåren var dock inte i hagen just vid lunch-tid så det var ganska skönt. Två djurarter mindre. Men det var en speciell upplevelse och jag kan säga att jag betedde mig inte som en ”bondtjej”, nej när hönorna flaxade över min mat kunde jag inte låta bli att släppa ut ett litet panikskrik, vilket Adonia och Pandelis tyckte var väldigt underhållande …

Äntligen sitter vi i jeepen hem, som inte verkar ha några stötdämpare (tur att det är högt i tak som Sandra sa, för när vi flyger upp så slår vi i alla fall inte i taket). Vägen är redan illa med en ganska ny pickup, tänk dig då en gammal tysk jeep utan stötdämpare. Man skulle nästan behöva ett sådant där säkerhetsbälte som Balder på Liseberg har, så man inte åker ur stolen, alltså UPP ur stolen.

Som ni säkert vet så har jag och Sandra fått en ny kompis här. En liten svart-vit katt, hon har till och med ett namn, Maya. Vi har dock varit väldigt diskreta med att visa vår vänskap till katten inför Adonia och hennes son Pandelis. I och med att vi råkat få in en vana att mata henne, till och med köpt kattmat till henne (lyxigt, jag vet! Hon skulle säkert nöjt sig med de där fiskhuvudena) så har Maya kommit tillbaka till oss och vi tre har blivit ganska tighta om man säger så. Men det är ju det där med att vissa greker inte riktigt gillar när man matar hemlösa katter utanför folks hus, så att de sedan går runt och dräller där. Så vi har liksom petat hennes matskål lite diskret runt hörnet på huset. Och inte trodde vi att någon skulle lägga märke till att Maya började övernatta utanför våran dörr, eller i Adonias rabatt, eller väntade utanför vår dörr på oss dygnet runt. Vi trodde i vilket fall inte att någon hade lagt märke till vår nya kompis. Vi hade ju ändå gjort det mesta för att hålla vår vänskap lite hemlig. Men när vi sitter helt överkörda, utpumpade på energi och hungriga som galningar i bilen på väg hem, som hoppar upp och ner en halvmeter ovanför marken, så kommer det liksom en extra kick energi. Den där sista kicken. När du är så trött och flummig och allt är roligt. Så blev det. Såklart tappar vi redan kontrollen i bilen och vi kan inte sluta skratta åt något helt obefintligt egentligen. Men som grädden på moset, när vi svänger in på infarten så ligger Maya utanför våran dörr och väntar. Inte alls tydligt att vi gett henne mat eller så?! Hon ligger dryga 2 cm i från dörröppningen. Vi är så avslöjade! Och då säger Pandelis glatt: ”Look, your cat!” Och jag och Sandra kan inte stoppa det men vi bryter ut i ytterligare ett hejdlöst gapskratt. Jag säger fort: ”Yes, she likes us!” Och Sandra frågar snabbt Adonia som sitter i framsätet: ”Do you like cats?”. Adonia ler och svarar ”Of course I like cats.” Puuh, jag och Sandra kollar lättat på varandra. Vi skrattar fortfarande när vi går ut bilen och Adonia frågar: ”What’s the name of the cat?” Sandra svarar snabbt och stolt ”Maya!” Och då bryter både Adonia och Pandelis ut i gapskratt. Jag kan inte avgöra om de tycker att det var så fruktansvärt roligt namn eller kanske är det att namnet betyder bakpulver på grekiska. Eller så kanske de bara tyckte det var så oerhört roligt att katten hade ett namn överhuvudtaget. Aja, vår lilla Maya blev glad när hon serverades mjölk och kattmat och nu behövde vi inte längre dölja vår vänskap inför någon.

P1030476

Maskinen som man drar grenarna över, så att oliverna åker av

P1030467

100_5665

Adonia och Pandelis

P1030502P1030517P1030483P1030498100_5676P1030504

P1030514

Maya sitter på ”sin” matta utanför vår dörr och väntar

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , , | Lämna en kommentar

It’s all about your darlings

Visst är det så? När du skriver. Då har du vissa ”highlights”, vissa höjdpunkter i din berättelse som du gärna vill berätta och som känns viktiga att få med. Dina darlings som du så gärna vill ha med! Men när man fastnat i sin kreativa skrivprocess, när man känner att berättelsen börjar spreta lite väl åt olika håll, som en vildvuxen buske som man bara låter växa iväg åt olika håll, då är det viktigt att beskära busken. Du behöver trimma den för att den ska se fin och hel ut. Precis som du behöver trimma din berättelse för att den inte ska växa iväg åt olika håll. En idé som du i början av skrivprocessen kanske trodde var en av de bärande grundpelarna i historien, en stam, blev snarare en liten kvist som växte lite ifrån busken. En idé som man trodde var viktig för berättelsen. När man fastnat och inte kommer loss, hur man än gör, så får man helt enkelt tänka om. Man får klippa den lilla kvisten som spretar, den växte helt enkelt för långt från själva stammen. Man får ta död på sin darling. ”Kill your darlings” pratade min lärare om i skolan när vi pratade om att skriva manus. Det kan vara svårt att ta bort något som man trodde var viktigt, något som man själv gillar. Men ibland måste man ”kill your darlings” för berättelsens skull.

Att inse att den där höjdpunkten kanske inte passar in och ge upp sin darling är ett stort steg i rätt riktning om man vill bli författare, tror jag. Idag har jag tagit ett av de stegen. Som om någon lyfte bort en stor sten som hindrat vattnet i en bäck att passera. Plötsligt forsar vattnet i bäcken precis som det ska, åt rätt riktning. Plötsligt så så lossade skrivkrampen och hela berättelsen flödar åter igen på, åt rätt riktning.

Categories: Skriva | Etiketter: , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 11

DEL 11

Dagboksanteckningar från tisdag 22/11-2011 – Under solens strålar

Arbetsmyror som vi är så ställde vi klockan på åtta bara för att ta reda på om vi skulle jobba idag. Vi knackade trötta på i mjukisbyxor och t-shirt, men fick order om att det inte blev jobb innan klockan tio i alla fall. Vi gick och la oss igen en liten stund och sedan blev det frukost. Vid tio tiden fick vi reda på att Pandelis skulle jobba på ett hus idag och inte hade tid till att plocka oliver. Så vi fick ännu en ledig dag. Vi traskade ner till byn och handlade mat. Sedan köpte vi kött av kötthandlaren och gick till bageriet och köpte nybakat bröd och en chokladcroissant. Vi kikade lite i bokaffären och förvånades av att hitta Camilla Lackbergs, som hon heter här, roman på grekiska. Inte visste jag att hon var så internationell. Vi kikade i lite andra butiker som hade lokala matvaror, så som honung, te, olja, oliver och torkade tomater. Sedan bar det upp för alla trappstegen för att komma upp till gatan där vi bor. Sedan njöt vi av nybakat bröd och croissant i solen på vår terrass.

Senare blev det en härlig och ganska lång promenad med Adonia ner till stranden och tillbaka. Det är verkligen vackert vid havet. Långa sandstränder, helt tomma. Allt man hör är bruset från de stora vågorna när de slår in på stranden och fågelkvitter och det är så fridfullt. Det är verkligen ett bra ställe att rensa tankarna på, som Adonia sa …

På vägen hem plockade vi färska apelsiner direkt från träden och plockade vindruvsklasar som hängde i solen. Både apelsinerna och vindruvorna var underbart söta och goda. Det är så fascinerande för mig att få plocka apelsiner direkt från träden och äta. Det finns inte i mitt svenska liv.

Jag älskar solen. Jag avgudar den. Den gör hela världen så vacker. Den ger så mycket färg åt allt. Den ger liv. Den lyser upp när det är mörkt. När det är mörkt hos mig eller när världen känns mörk. Den värmer mig när ingen annan gör det. Jag känner mig aldrig ensam under solens strålar. Jag är en sann soldyrkare.

100_5622P1030413P1030414P1030420P1030425P1030433P1030448P1030450P1030453P1030462P1030457

Fortsättning följer …

Categories: Grekland, Resa, Resa | Etiketter: , , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 10

DEL 10

Dagboksanteckningar från måndag 21/11-2011 – Ny kompis

Idag har varit en slapp dag, vi har städat huset, tvättat, tillbringat tid med våran nyfunna vän Maya eller Agapi som jag vill kalla henne, som betyder kärlek på grekiska. Hon var skygg i början, första dagen jag träffade henne, men nu sitter hon snällt utanför dörren och väntar på oss varje gång. Vi ger henne mjölk och kött när ingen ser. I Grekland behandlas katterna nämligen lite annorlunda än i Sverige. En del folk skulle väl tro att jag är knäpp när jag sitter på terrassen och låter Maya ligga i mitt knä och gosa.

Idag lyckades vi också göra sönder en propp, så elektrikern fick komma, opps. Sen spelade vi kort och gjorde vårt bästa för att döda lite tid (ett liv utan internet är annat än vad man är van vid). Nu blir det tacos som vi ska bjuda Adonia på, ska bli spännande och se vad hon tycker om vår väldigt ”svenska” mat.

P1030405

Maya hittade en bra skuggplats när vi vädrade sängkläderna

P1030406100_5563100_5580

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , | Lämna en kommentar

Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 9

DEL 9

Dagboksanteckningar från söndag 20/11-2011 – Oliverna pressas!

Söndag morgon och jag vaknar upp av kyrkklockorna som slår. Jag kollar på klockan och den är 07:00, härligt 45 minuter kvar tills jag behöver gå upp för jobb. När kyrkklockan slår 08.30 knackar Adonia på vår ytterdörr och säger att mannen som vi ska arbeta med idag är här. Takis, som han kallas, är en släkting till familjen.

Naturen doftar underbart i morgonsolen när vi åker i pickupen till olivfältet. Olivlunden består av en hönsgård med massor av hönor som kacklar, en skällande hund och två jamande katter, plus en massa olivträd då … Idag fick vi plocka oliver på ett annat sätt. I onsdags när vi plockade oliver så var det på gammalt traditionellt sätt. Idag var det på ett mer modernt sätt. Vi lade ut de två näten under trädet som vanligt men sedan hade man en lång elektrisk sak, med två kulor med taggar längs ut, som roterade. Den ser ut som en grästrimmer ungefär. Han kopplade den till kompressorn, sedan höll man den mot trädet och när kulorna roterade så slog de små pinnarna av oliverna utan att du behövde slå själv. Han förklarar också att på detta sättet så skadas trädet inte lika mycket. Grenarna som sågades ner, drog vi över en maskin med mjuka roterande pinnar som slog av alla oliver. Väldigt smart måste jag säga. Det gick fort och var väldigt mycket enklare än att stå och slå på grenarna. Det är första gången vi arbetar med honom och jag känner att mitt typiska svenska prestationskrav hänger över mig och det lägger han märke till. Han kommer fram till oss där vi svettiga sliter i solen med alla grenar och säger åt oss att ta en paus. ”Drick lite vatten, ta någon frukt, känn inte att ni måste vara så duktiga och slita så mycket inför mig. Vi är människor, inga slavar”, säger han och skrattar.
Vi diskuterar sedan skillnaden mellan Sverige och Grekland. Vi pratar om mycket och han säger så många bra saker som jag håller med honom om. Han säger bland annat att Grekland är det land i Europa som har mest regler, men det är bara det att greker inte gillar att bli tillsagda vad de ska göra så det är ingen som följer reglerna. Han säger till sist:
”Det viktigaste bland lagar och icke lagar är ändå att aldrig göra något för någon som du själv inte är okej med. Självrespekt. Om du inte känner dig bekväm med något du gör för någon annan, då ska du inte göra det. Du måste respektera dig själv och vad du känner.”

När jag väl sitter i pickupen på väg hem och jag tittar ut genom fönstret på alla olivträd som susar förbi utanför så konstaterar jag, efter en förmiddagsjobb med Takis och efter många diskussioner om allt mellan himmel och jord, att han är en klok man …

Vi fick sedan ledigt på dagen efter plockningen, så då blev det bakning för vår del. Tekakor och Nutella-cookies.

Vid fem-tiden kom Takis igen och hämtade upp oss, för då skulle vi få se hur oliverna vi hade plockat blev till olja!

Följ bildtexterna under bilderna för att se alla stegen i processen.

P1030401

Dagens skörd som ska pressas, alltid samma dag!

P1030390

Här åker alla oliverna ner för rensning

P1030391

Oliverna åker upp på bandet och separeras från blad

P1030393

Här tvättas oliverna

P1030394

Här mosas oliverna, ingen god doft när man stoppar ner näsan där vill jag lova …

P1030396

Oliv-juicen och olivmassan har separerats

P1030400

Oliv-juicen värms så att vattnet avdunstar och kvar är oljan. Normalt är att man värmer oljan till ca 27 grader, men ”Corone oliveoil” har lyckats vid så låg temperatur som 12 grader!

P1030395

Efter en timma var allt klart och vi åker hem med olivoljan!

 Takis, som vi hade spenderat dagen med pratade bra engelska och berättade att han och Adonias son, Pandelis, har startat ett företag som heter Corone oliveoil och har etablerat sig i bland annat Kanada, Tyskland, Holland och Luxemburg. Varje år skickar man in lite av sin olivolja för att den ska testas och betygsättas efter kvalité. För något år sedan fick de pris för Europas bästa olivolja och har också fått pris för Messiniens bästa olivolja. Jag frågar nyfiket hur man gör för att lyckas med sin olja, vad faktorerna är till hur bra kvalitén blir? Han säger att det finns många faktorer. Det viktigaste är klimatet och jorden som trädet växer i. Runt omkring Koroni är jorden väldigt bra för olivträd. Men det har också att göra med hur mycket regn och sol trädet får, för det är då som själva juicen går från trädet ut till oliverna. Han tillägger att det är mycket människan kan påverka, men vi kan inte påverka vädret. Och det är nog bra det, naturen vet bäst själv och att den får sköta sig själv är trots allt bäst. Även om skörden kan slå fel ibland, säger han med ett leende.

Denna dagen har varit väldigt lärorik och jag börjar trivas i Koroni! Det tar några dagar innan man kan ställa om sig till det här stillsamma livet i en liten sömnig grekisk by. Men när du väl börjar uppskatta det och se de fina sakerna så börjar du trivas. Att sitta på terrassen och njuta av solen och plocka en vindruva från vindruvsrankan över dig, medan man lyssnar till någon som spelar grekisk musik på högsta volym några hus bort, det är annorlunda men väldigt mysigt …

Fortsättning följer …

Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , , | Lämna en kommentar

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: