Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 8

DEL 8

Dagboksanteckningar från lördagen 19/11 – Vandring med insikt

Jag har funderat. Det är skillnad på att sakna sitt hem och att sakna sitt hemland. Det har jag upptäckt idag. Jag saknar inte Sverige. Jag saknar inte de svenska folket, samhället eller att höra svenska språket. Jag saknar inte den svenska kulturen eller naturen. Men däremot saknar jag mitt hem; mitt hus, mina vänner och min familj. Det är en skillnad på det tycker jag. Att sakna de människor man brukar ha runt omkring sig men också att få sova i sin egen säng med sina egna saker runt omkring sig. Att få vara i sin trygga bostad där man känner till allt. Kanske är det tryggheten som man saknar? Ibland kan man till och med sakna vardagen, att bara låta allt vara som vanligt, bara låta det rulla på. Man blir väldigt utmattad av nya intryck hela dagarna. Jag säger inte att jag är utmattad, men jag sover väldigt gott på natten. Så jag tror att det är skillnad på att sakna sitt hem och att sakna sitt hemland. Eller så kanske det bara är jag som inte har mitt hem i mitt hemland?

Idag har vi varit på vandring. Vi har vandrat 11,5 kilometer uppe bland kullarna. Från klockan tio till klockan två. Vi är en härlig blandning av människor, sex stycken från Sverige och nio från England, var av alla bor i Koroni. Jag och Sandra sänkte medelåldern i gruppen rejält i alla fall.

Längs vägen vandrar vi genom olivlundar och när vi kommer upp på en topp kan man se vinrankor på långa rader längs med hela kullen som sluttar ner mot dalen och på andra sidan skimrar olivträden i solens strålar. I de täta olivlundarna ligger små vita hus mjukt inbäddade. På den smala lilla grusvägen kommer en bonde körande på en gammal liten traktor med en kärra bakom fylld med olivkvistar. Han hälsar och vinkar glatt. Vi går förbi en liten gård där getterna tittar nyfiket efter oss och där kalkontuppen stolt visar upp sina fjädrar. Vid ett olivträd står en åsna och blir modell för dagen. Dofter av lagerträd, frukträd och blommande blommor blandas med varandra och utgör en underbar doft. Den svenska kvinna som bott här i cirka fyra år har också med sig kameran och stannar och tar ett kort på utsikten. Hon säger till mig, att även fast hon bott här i fyra år så kan hon inte sluta förvånas över hur vackert det är här. Någon engelsman håller med och säger precis vad jag tänker, att hur mycket man än förklarar det här stället och hur många bilder man än tar så kan man fortfarande inte förklara hur magiskt vackert det är. Det är bara något man måste uppleva själv. Någon annan beskriver det som om man kommit till Edens trädgård. Jag kan hålla med om allt de säger. Det är overkligt alltsammans.

När vi fortsätter så  stöter vi på en grekisk familj som skördar sina oliver precis intill den lilla vägen. Vi stannar och pratar med den grekiska familjen som är mitt uppe i skörden. De är trevliga och undrar nyfiket var vi är ifrån. Där står en gammal kvinna med lång klänning, huckle och förkläde. I handen har hon en käpp och slår så gott hon kan på olivkvistarna så att oliverna ska ramla av. Mannen förklarar att det är hans mamma som är 85 år gammal. Den gamla tanten skrattar förtjust när alla vill ta kort på henne och kastar sedan en nyplockad apelsin åt en kvinna att smaka. De vinkar glatt åt oss när vi lämnar dem och fortsätter vandringen.

Medan vi går där och lyssnar till fågelkvittret, tänker jag på vad de gör och hur de har det i Sverige nu. Tänk om jag hade varit i Sverige nu, vad hade jag då gjort nu? Legat inomhus och kollat på film kanske? (Det finns stor risk att det är en grå regnig novemberdag i Sverige.) Tänk att jag nu är här i stället, mitt ute bland ingenstans, i en otroligt vacker värld. Tänk om jag aldrig hade tagit den där chansen att kontakta den svenska kvinnan. Tänk om jag hade varit feg och aldrig gjort det, då hade jag legat där hemma i soffan i gråa Sverige nu och inte gjort någonting speciellt antagligen. Tänk att nu är jag här i stället och då hade de gått på den här vandringen utan mig och jag hade inte vetat någonting alls om att det fanns människor som i detta ögonblick gick på vandring här i vackra Koroni. Jag hade inte vetat något om Koroni heller för den delen. Kanske kan det verka långsökt eller flummigt men jag funderar ofta på på hur många olika platser man kan vara på i världen, på platser som man inte ens vet om att de existerar. Tänk vad olika saker alla människor gör fast samma minut. I just detta ögonblick dör någon samtidigt som någon föds. Någon gråter av förtvivlan, någon gråter av lycka. Just nu leker några barn i Afrika med varandra medan någon i Sverige gifter sig. Någon står uppe i Eiffeltornet och någon kör buss i Colombia. Det är lite fascinerade på ett sätt när man inser hur mycket det finns att se och göra. Jag och Sandra har kommit fram till att vi vill uppleva mer och resa någon annanstans igen för att upptäcka mer av vad världen har att lära.

Det finns så mycket vi inte vet någonting om, saker som vi inte ens tror existerar. Det finns så många människor i världen vi inte mött. Det finns så många platser i världen vi aldrig sett. Livet är till för att levas och för att lära. Lära gör du igenom att möta nya människor och uppleva nya saker. Du ser mycket tydligare på saker och ting då. Du öppnar upp dina ögon och du kan få förståelse för så mycket mer i livet.

P1030253P1030281100_5479100_5482P1030279P1030313100_5519P1030264P1030267P1030304P1030325

Annonser
Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , , | 4 kommentarer

Inläggsnavigering

4 thoughts on “Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 8

  1. Underbart att få uppleva kultur värmen och de människor som lever så olikt oss. Precis som du skriver du utvecklas av att uppleva träffa nya bekantskaper . Hoppas du har det bra

    Liked by 1 person

  2. Ja, Grekland är fantastiskt vackert på många sätt.
    Jag saknar inte heller Sverige när jag är i Grekland, speciellt inte i Kavala som jag nu vistats i under två somrar och skall åka dit igen i juni. Men jag känner mig hemma där, därför att jag känner samhörighet med grekerna och kulturen på ett sätt jag aldrig har gjort med svenskar och svensk kultur. Men ändock, det finns något i Sverige som jag inte vill lämna. Det är svårare att förklara än den hemkänslan jag känner i Grekland. Kanske är det vanan, eller för att det är så lätt att leva i Sverige med tanke på ordningen och redan 🙂 och så mycket annat. Och det är nog sant att det mer handlar om människor än landet i sig.

    Gillar ditt sätt att beskriva hur du möter världen.

    Fina bilder.

    Älskar åsnor och undrar om jag får lägga ut bilden på åsnan på min egen blogg, Kommer naturligtvis uppge vem som har tagit den! Den här var ovanligt söt!

    //Monika

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: