Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 6

DEL 6

Dagboksanteckningar – onsdag 16/11-2011- Första oliv-plockar-dagen!

Tro inte att det alltid är varmt i Grekland! När solen gått ner så blir det ganska rått och kallt i de inte så väl isolerade stenhusen. Vi har ingen spis att elda i nere hos oss i vår lägenhet heller. Vi har ett litet elektriskt element som vi stänger in oss med i sovrummet när vi ska sova, för att få upp värmen i ett rum i alla fall.
Sandra och jag fick ett härligt skrattanfall innan vi skulle somna igår. Vi insåg plötsligt hur konstig och absurd situationen är. Så vi bara skrattade tills vi inte kunde andas. Vi ligger i en dubbelsäng som knarrar av att du andas. Vi har på oss tjocka byxor, t-shirt, tjocktröja och över oss har vi ett av IKEA:s tjockaste duntäcke du kan hitta plus ett lakan plus ett överkast som var av tjockaste lagret och ändå fryser vi. Hur absurt är inte det? I Grekland? Det finns faktiskt vinter i Grekland med kan jag nu konstatera …

Vi vaknade runt nio på morgonen och gick till affären och köpte nybakat bröd till frukosten på terrassen. Man kan inte klaga när man har den utsikten till frukost, helt otroligt vackert!

P1020907.JPG

Sedan var det dags! Vår första olivplocknings-dag. Vid halv elva-tiden begav vi oss i pickupen. Jag, Sandra, Adonia och Pandelis. Den åkturen var en upplevelse. Det var inte så att det fanns en specifik väg man åkte på när man skulle till en olivlund. Nej, det var bara att köra dit man skulle, även om det så stupade neråt eller låg stora stenbumlingar eller om det var kaktusar i vägen, bara till att köra! Jag och Sandra tittade lite nervöst på varandra i baksätet. Jag påbörjade att säga något till Pandelis som körde bilen, i likhet med att vi kommer aldrig komma upp igen om vi åker ner för denna backen. Men jag teg, grep tag extra hårt i handtaget i taket och vi överlevde efter en minst sagt ”bumby ride” till olivträden med enbart några bulor i huvudet.
Väl framme så började vi med en gång att jobba. Två stora nät lades ut under trädet, på var sin sida av stammen. Sedan sågade man ner grenar (vilket även behövs för att trädet ska växa till sig tills nästa år) som vi sedan för hand fick stå och slå med en pinne på för att oliverna skulle lossna på nätet. I och med att jag är högerhänt så kommer antagligen min höger arm vara tre gånger starkare än vänster arm efter denna tid. Jag skulle antagligen också slå rekord i antal blåsor på samma hand, på kortast tid. Imorgon blir det att köpa handskar!

P1020957

P1020925P1020935P1020916

Efter att vi tömt alla grenar fick vi stå med ett redskap, liknande en kratta  och slå av oliverna som satt kvar på grenarna på trädet. I och med att dessa oliverna skulle användas till olivolja så kan man nästan hänsynslöst slå på oliverna. Medan om man plockar oliver som skall ätas som hela oliver, då får man vara mer försiktigt så att man inte skadar dem. De skadade oliverna vill ingen ha.

P1020949

Sedan samlade vi ihop alla oliverna i en hög i nätet och rensade bort löv och små grenar som fallit ned bland oliverna. Till sist hällde vi oliverna i plastbackar eller i säckar. Sedan började man om med nästa träd.


Jag pausar jobbet och kollar upp och ser den vidsträckta vyn framför mig. De silverskimrande kullarna med olivträd i rader och med det blå glittrande havet som möter den blå himlen i horisonten. Det är helt tyst. Så där magiskt tyst. Inga bilar hörs, inget prat, ingen musik. Allt som hörs är fåglarnas intensiva vackra sång och någon motorsåg längre bort i byn, där någon också håller på att skörda. Det doftar underbart av naturen och solen värmer. Hela dagen har påmint lite om en varm vårdag i Sverige. Medan jag försöker ta in alla dessa sinnesintryck så inser jag att trots att det är lite slit jobb så är det ändå ett otroligt fridfullt jobb. För mig är det helt otroligt hur människor lever så här hela tiden, med den här vackra naturen och denna vackra utsikten. De får turen att se den varje dag! Jag undrar om man någonsin tröttnar på den?  Av ren nyfikenhet frågar jag den svenska kvinnan som flyttat hit om hon någonsin tröttnar eller vänjer sig vid denna vy. Hon svarar genast:

Man tröttnar aldrig. Den ser annorlunda ut varje dag och det går inte att tröttna på något så vackert.

P1030754P1020919P1020920

Fortsättning följer…

Annonser
Categories: Grekland, Resa | Etiketter: , , , , | 2 kommentarer

Inläggsnavigering

2 thoughts on “Mitt äventyr på en olivgård i Grekland! – Del 6

  1. Gud vad mysigt jag lever mig in i din berättelse. Följer såklart dig in i nästa berättelse måste nog sätta upp detta ställe som önske resa en dag ❤

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: